Vilhelm fick äntligen slippa sin spjälsäng. Den gjorde länge sitt nödvändiga jobb med att hålla honom på plats när han skulle sova, men det känns avlägset nu. I flera månader hade han blivit mer och mer vild och slängt sig på halsbrytande manér över kanten, så till slut tog mamman sig i kragen och hittade följande fina växasäng på Blocket. Och se så sött han sussar!
Sagisen fick överta spjälsängen, vilket var ungefär lika välbehövligt, även om mamman snudd på fällde en tår att lillgumman inte längre är en spädis i sin lilla vagga. Fast hon blev faktiskt lite mindre igen i den stora spjälsängen. Men så här sött sussar hon bara på dagen i sin nya säng (här strax innan vi ska gå till kyrkan). På natten är det mammans armhåla som gäller såklart!
Saga-Baga visade sig vara en naturbegåvning på mammans gamla, coola gåstol. Hon fräste runt hur bra som helst redan på första försöket, och mallig och nöjd att äntligen få vara som alla andra var och också. Gullrumpan.
Vår älskade BVC-sköterska Else-Britt gick i pension! Vi scrappade ett väldigt vackert kort (som vi inte hann scanna) till henne med foto på barna och deras små handavtryck på och skrev så vackra tackord att hon blev tårögd. Såklart. Hehe. Men Else har verkligen varit guld värd de här 2,5 åren vi haft äran att ha henne som BVC-tant. Åh vad vi ska sakna henne!
PS. Saga väger nästan 9 kilo nu!! Mamman kan inte låta bli att bita henne lite i skinkorna ibland... Ni ser ju hur go hon är!
Sagisen fick överta spjälsängen, vilket var ungefär lika välbehövligt, även om mamman snudd på fällde en tår att lillgumman inte längre är en spädis i sin lilla vagga. Fast hon blev faktiskt lite mindre igen i den stora spjälsängen. Men så här sött sussar hon bara på dagen i sin nya säng (här strax innan vi ska gå till kyrkan). På natten är det mammans armhåla som gäller såklart!
Saga-Baga visade sig vara en naturbegåvning på mammans gamla, coola gåstol. Hon fräste runt hur bra som helst redan på första försöket, och mallig och nöjd att äntligen få vara som alla andra var och också. Gullrumpan.
Vår älskade BVC-sköterska Else-Britt gick i pension! Vi scrappade ett väldigt vackert kort (som vi inte hann scanna) till henne med foto på barna och deras små handavtryck på och skrev så vackra tackord att hon blev tårögd. Såklart. Hehe. Men Else har verkligen varit guld värd de här 2,5 åren vi haft äran att ha henne som BVC-tant. Åh vad vi ska sakna henne!
1 kommentar:
Ååh vad småttingarna växer.Såna små godingar dom e.
Skicka en kommentar