Svart jacka: Även här parkas. Praktisk och varm är viktigast, tyvärr. Väldigt lik i modellen men denna har skärp i midjan och det är snyggt och så. Inte lika vattenavvisande tyg, bara lite tåligt vanligt tyg. Mamman ser lätt ut som lik i svart. Svarta jackan är mycket tyngre, så mamman tror att den är varmare. Men vid noggrann jämförelse är de exakt lika tjocka. NU BLEV DET RIKTIGT SVÅRT!! Är svarta jackan varmast eller inte?
Mössan är åxå ny. Rolig knoppblomma på, som pappan tyckte såg ut som en svulst. Suck, karlar!
Men ibland trasslar nappen in sig i ratten och då blir det klurigt - och mamman får sig ett gott skratt.
Den nya roliga lära-gå-vagnen blev ännu roligare när SagaBaga kom på att man kunde köra sig själv i den. Man sätter sig gränsle i den och kör den som bilen, eller så sätter man ena knät i och puttar fart med andra foten. Voila! Jättekul!
Och på nätterna dessa veckor har vi kört vak. Hur man kan vara så här söt go å glad på morgonen är ofattbart. Mamman tror det är tänderna som spökar, för nummer 6 har kommit ut och nummer 7 är på väg, men efter så här många veckor med snurr hela natten lång börjar hon frukta att det mer är nåt annat. Är barnet otryggt? Är det därför som det bara kan sova PÅ pappan eller mamman eller möjligtvis på någons arm, tätt tryckt intill kroppen, och ändå vaknar sisådär varje kvart och halsar vällingflaska efter vällingflaska? Som andragångsförälder är det ju meningen att man ska ha lite perspektiv, allt är faser som går över blablabla, men mamman börjar tycka att den här fasen varat lite för länge. Hon orkar inte med att inte sova längre. Det är inte kul att jämt vara elak och grinig. Buhuuu!! Ge hit den där instruktionsboken!!
Gullegrisar är de iallafall...
(Potty training days and nights of teething...)
Villen har haft "glasögon" i tre dar nu, snoret rinner med ohejdbar kraft och idag har han nog slagit grinrekord tror mamman. Hoppas det blir bättre imorgon!
Och mamman MÅSTE komma ihåg att aldrig, aldrig tänka att "Å vad allt är bra och å vad friska vi är." Det är väl konstigt att moderskapet kan göra en liksom skrockfull?
(Motherhood seems to make the Mommy superstitious. Just as she thinks the forbidden thoughts that things are going pretty well with Ville's sleep and potty training, the first cold of the season hits us. BOOM! Veeery runny noses on Ville, Saga and the Mommy, and very, very whining kids. Let's just hope tomorrow will be better!)
På Trädets underbara gård vill Ville cykla dagarna i ända. Mamman har lyckats fånga de 10 sekunder när Ville har fötterna på tramporna, istället för att springa med dem i asfalten. Det är så man cyklar förstår ni. Mamman skäms lite när barn som är ett helt år yngre än Ville vackert cyklar förbi honom med fötterna korrekt placerade på tramporna. Men 10-sekunders-försök räcker för Ville, för sen "orkar" han inte mer, säger han. Man ska paddla på i med tårna i marken bara! Mamman undrar vad man gör med barn som är envisare än man själv? Och det här med att lära en unga cykla (på trehjuling) är en pappagrej, va? För den här mamman lyckas då rakt inte.
Ville har förvisso väldigt svårt att lyckas med nån potträning och att sluta med napp och sånt. Men kullerbyttor är han grym på! Och att stå på ett ben är hur lätt som helst. Mamman tycker han är sååå duktig!
Ville ratar söndagmiddagen och klättrar själv upp i kylskåpet och hämtar köttbullepaketet, efter att ha sjungit Madickens "Köttbullar, köttbullar, ge mig mera köttbullar" ett antal gånger. TokVille, hihi.
Puss, snälla mormor och morfar med!
Yeah, nu river vi loss, hörrni!
Kolla, jag kan till och med köra Ville! Vi hade båda väldigt roligt åt det.
