Potträningsdagar och tandsprickningsnätter

Detta har varit temat hemma hos oss i ett par, tre veckor nu. Alla som är intresserade av potträning kan fortsätta läsa under bilden:

Första veckan var mamman helt utmattad efter fyra dagar där hon sprang och torkade kisspölar hela tiden mellan alla undanrullade mattor. Det såg ut som att Ville aldrig skulle fatta. Lågvattenmärkena var när mamman hittade Villen och Sagan glatt lekandes i en kisspöl, samt när mamman hittade Villen när han körde med sin gosehund i en kisspöl, alternativt försökte torka upp kisset med gosehunden. Mamman hade ALDRIG anat att det skulle ta så tokmycket på de mentala krafterna att torka kiss i fyra dar. Efter dessa dagar resignerade hon något, tränade lite då och då. Sen en dag kom hon på den briljanta idén att sätta Ville byxlös på pottan ovanpå stolen när vi skulle äta. Plötsligt tittar Ville upp och rodnar: "Mamma, TISS!" Det är ingen överdrift att säga att mamman fick stora glädjetårar i ögonen. Det var helt klart en av de lyckligaste stunderna sen ungen föddes. En stund senare sätter sig Ville på pottan självmant och bygger sin första nalle i pottan. HURRA!! SEGERNS SÖTMA!!!

Sen dess har det väl rullat på med lite olyckor här och där och sen vi blev sjuka lite protester och "Men jag vill ha blöja, buhuhu". Men mamman kan knappt fatta hur bra det går. Vilken enorm stolthet och förundran mamman känner!! Vi kör blöja på nätterna och när vi går hemifrån än så länge, men idag körde vi premiärturen ute utan blöja, när vi var och handlade. Och han fixar det så bra så!! Varje gång han kommer på att han ska kissa, ca 150 gånger om dagen, blir han så lycklig och skuttare iväg till toan.

I övrigt så är mamman och Hanna ense om att barn borde födas med en instruktionsbok, en liten tvättlapp i nacken att rulla ut: "Hej mamma och pappa, jag heter *namn* och så här ska ni göra med mig för att få mig att sova/äta/kissa på pottan ... (fyll i vad du vill för bekymmer ända upp i tonåren)" Tänk så bra det vore om man VISSTE hur man skulle ta sig an den specifika ungens problem! Det tar fortfarande på krafterna för både mamman och Vilhelm att potträna, men nu har vi hittat vår modell. Vår främsta inspirationskälla var boken om Pelle Kanin - förutom andra duktiga mammor i närkretsen så klart.

Och på nätterna dessa veckor har vi kört vak. Hur man kan vara så här söt go å glad på morgonen är ofattbart. Mamman tror det är tänderna som spökar, för nummer 6 har kommit ut och nummer 7 är på väg, men efter så här många veckor med snurr hela natten lång börjar hon frukta att det mer är nåt annat. Är barnet otryggt? Är det därför som det bara kan sova PÅ pappan eller mamman eller möjligtvis på någons arm, tätt tryckt intill kroppen, och ändå vaknar sisådär varje kvart och halsar vällingflaska efter vällingflaska? Som andragångsförälder är det ju meningen att man ska ha lite perspektiv, allt är faser som går över blablabla, men mamman börjar tycka att den här fasen varat lite för länge. Hon orkar inte med att inte sova längre. Det är inte kul att jämt vara elak och grinig. Buhuuu!! Ge hit den där instruktionsboken!!

Gullegrisar är de iallafall...

(Potty training days and nights of teething...)