Den fria lekens semester

Det har varit en lite konstig semester på ett sätt. Vi har gjort en liten resa till templet, (där vi bodde i vårt tält) och ska göra en liten resa till Norge i nästa vecka, som är vår sista semestervecka av totalt fyra. Måndag 13 augusti börjar jag jobba på 50%, efter åtta år som hemmamamma. Mina tankar kretsar enormt mycket kring denna livsomvälvande förändring, som påverkar varenda medlem i vår lilla familj. 

Vanligtvis har jag ett stort behov av att komma hemifrån under semestern och hitta på resor eller iallafall massor av utflykter. Men förutom dagens utflykt och Stockholmsresan har vi mestadels hållt oss i Gula huset, även om jag flytt fältet emellanåt. Det verkar som att det är vad alla har velat. 

Samuel vill bara slappa och spela. Ville vill bara spela och hoppa studsmatta. Saga vill bara leka och cykla, vilket hon till vår allas stora glädje precis har lärt sig. August vill också bara pluttra runt i sitt eget tempo i sin egen miljö och är oftast så nöjd när han bara får leka fritt. Man kan väl säga att "fri lek" har varit ledordet för semestern 2012?! Pott-träningsarbete körde vi lite halvt om halvt första veckan. Renovering eller ens uppskruvning av en stackars gardinstång, hallkrok eller sovrumslist har bara inte orkats med. 

Själv har jag kastat mig in i sömnaden och drunkat lycklig i den. Jag har alldeles för lätt för att bli rastlös och försöka tjata igång familjen och bli sur för att jag är den enda som städar och är ansvarsfull. Jag har ansträngt mig för att inte vara sån den här gången. Ofta har jag lyckats riktigt bra (även om Samuel säkert inte skulle hålla med om det), och hemmet ser ut därefter. Och det har varit himlen att få lov att vara så här kreativ. Idéhjärnan går på högvarv. Jag vaknar på morgonen av att jag designat en vrålsnygg kjol i huvet och somnar med en fantastisk väska i tankarna. 

Trots denna lycka tränger sig de mörka, prestationsångestfyllda tankarna sig på väldigt mycket. De säger att det är inte vettigt att inte utnyttja semestern till nåt vettigare än allt detta lekande. Dessa tankar är stora och kvävande och väldigt påträngande. Jag kämpar tillbaka dem bäst jag kan, med den flummiga känslan av att fri lek är precis vad både jag och maken och barnen behöver ladda med för att kunna kasta oss in i den livsomvälvande förändringen vi står inför. Garderobsutrensningar och gardinstångsuppskruvningar kan jag ta tag i när jag har nån fet hög med uppsatser som jag vill prokrastinera. 

För nu pågår den fria lekens semester.

Texterna jag valt till mina hus (som är till salu) är rent märkligt talande, sett så här alla på en gång:
"ett ögonblick i sänder" står det på mitt tredimensionella linnehus
På hänghusen står det "Här mår vi bra," "Gather ye rosebuds while ye may" (vilket är en engelsk 1600-talspoets sätt att säga Carpe diem, som ju känns lite uttjatat), "Öst, väst, hemma bäst", "Var sak har sin tid" samt "Bless this mess". Det lustiga är att jag bara tog det som jag kände för just när jag sydde, men sett så här blir det ju en magnifik kollektion av mitt undermedvetnas manifesterande av Den Fria Lekens Semester. 

Semesterlycka

Tre saker har gjort mig riktigt genuint lycklig idag. Både sådär fridfull-ända-in-i-själen-lycklig och sådär skuttigt knollrig så tårna krullar sig av välbehag.

Det finns många saker som får mig att känna så och idag har jag fått uppleva några av dem: Att fara på en enkel skogsutflykt med mina älskade, till ett ställe jag inte varit på sedan barnsben. Att färdas med mina älskade genom sommar-Sverige, i sol och enkelhet. Att fynda en älskad gammal bilderbok i nyutgåva, med CD till.

Efter en lat förmiddag packade vi matsäck och for iväg med destination Borrås skåra. Dit tog pappa med oss när vi var små, och trots att jag har så dåligt minne så minns jag faktiskt just detta ställe. Det är ett sådant spännande ställe! Jag har ingen aning om hur många gånger vi var där, men jag vet att mamma satt och ammade nån av mina småsystrar på en stubbe en gång, och en annan gång var Klarinarna med och vi fotade alla kusiner i storleksordning vid utsiktsplatsen.

Borrås skåra är en "fantastisk gång som går rakt genom det stora berget. Skåran, som är tio meter djup och en till två meter bred, har troligtvis bildats av strömmande vatten från inlandsisen. På toppen av berget har man en fin utsikt över Väröbygden och dess kustlandskap." Skåran avslutas med att det hänger ett stort klippblock nån meter över marken mellan klippväggarna. Man måste huka sig frö att ta sig under. Väldigt spännande! Skogen man går genom är lagom trolsk och promenaden lagom lång och äventyrlig även för August och Tuva. Vi for alltså dit med en av de där systrarna som eventuellt ammades på platsen för 27-30 år sedan och hennes familj. Det var mycket kusinkul på vägen.

En festlig sak var att jag, som råkade hamna sist när vi gick genom "ravinen", hittade ett litet, coolt, skålformat hål i bergsväggen och i detta hål låg det pengar!! Jag förstod att det var några rika troll som lagt ifrån sig lite växel och fördelade trollpengarna mellan Ville, Saga och Moa. De blev lika förtjusta som jag. När vi kom upp på berget picknickade vi och barnen fångade insekter i en medhavd glasburk. De hade hur roligt som helst och jag njöt i fulla drag av enkelheten i vår utflykt. Allt var gratis och bara en halvtimmes biltur hemifrån.



Istället för att åka hem efteråt så for vi helt spontant till Ullared. Då hade den tveksamma sommaren bestämt sig för lite mer somrigt väder och solen bröt mer och mer genom molnen och silade genom högsommargrönskan omkring oss. Jag riktigt fascinerades av att vissa fält såg nästan lika gula ut som rapsfält, fastän de inte var det. Så vackert! Och till skillnad från hur det är i vanliga fall när vi reser en bit hade barnen inga pysselväskor packade utan de roades med enkla saker som kossor, hästar och traktorer som vi passerade och allsång av barnsånger till CD:n. Jag tror det är jämt strå mellan favoriterna Ronjas "Däää-rum, dää-rum..." och Rasmus "Se på luffarn som går där på vägen". Eller, kanske Rasmus väger över ändå. Det är nåt alldeles särskilt befriande med att sjunga "Jag vill va friiiiiiii, som en fågel, friii, som en fågel!"

Det var ju lite galet att dra till Gekås bara sådär, men det gick jättebra för otroligt nog var det inte alls en massa folk faktiskt. Vi hann igenom i princip alla avdelningar utom kläderna och barnen hann bli totalt fnisstoksgalna innan vi var klara. Mina bästa fynd var som sagt tre stycken bilderböcker i lite mindre format än originalet och med sagan inläst på CD baktill.

När vi for hem genom mitt sommar-Sverige i kvällningen fick jag lugn på barnen med att spela upp de tre böckerna i tur och ordning. "Mirabell" var en självklar favorit när jag var liten och sedan jag hittade den i bokhandlen för ett par år sedan med nya, helt ljuvliga illustrationer av Pija Lindenbaum har den varit en favorit även för Saga. Och nu har vi den alltså en gång till, med Helen Sjöholm som uppläsare! Näst Astrid själv kan jag inte tänka mig någon bättre uppläserska än just hon. Det enda jag ångrar är (som vanligt) att jag inte köpte fler böcker. Avsikten med "Visst kan Lotta cykla" var att ge den till grannflickan i fölsedagspresent, men jag kan omöjligt skiljas från den. Och det fanns andra böcker som jag gott kunde unnat oss också. Särskilt som de kostade otroliga 39.90. Och räckte precis hela vägen hem till Gula huset.

Vilken lycka!