söndag 31 januari 2010

Augusts välsignelse

Söndag för två veckor sedan var det äntligen dags för August att få sitt namn och välsignelse, med efterföljande kalas för de allra närmaste - bara sisådär 45 personer.

Hela la familia. (Nog det första fotot på oss alla fem).
Alla fäder/morbröder/farbröder som var med i ringen vid välsignelsen. Tänk att gå igenom livet med detta massiva stöd av värdiga män runt sig!
För enkelhets skull slog vi ihop hela spektaklet med kusin Tuva - här ser ni de fulla namnen. Mammorna stal sig en liten scrapstund kvällen före. Nu förstår ni varför August ibland går under smeknamnet "Trippel-A" eller "Stora A."
Hungriga gäster... Särskilt lille Noel, tydligen, som föregår soppkalaset med lite mjölk.


Posted by PicasaSå här tyckte lilla hjälten själv om sin stora dag:De flesta som beundrar August kommenterar på hans stora ögon. Vacker som en dag, om ni frågar mamman!
***
Two weeks ago we had August's and Tuva's blessings and family dinner afterwards.

torsdag 28 januari 2010

Vintern då vi hade snö

Mina barndoms vintrar var snöfyllda. Sen tog Göteborgsslasket över. Men nu har nåt hänt igen: Mina barns barndoms vintrar kommer även de att bli ihågkomna som snöiga - iallafall den här vintern! Nu har snön legat i över en månad här i Göteborgsområdet, och igår kom det ännu mer snö, som visserligen slaskade, men idag har det fryst på igen och solen strålar och allt är så vintrigt och vackert igen. Det är otroligt!

Jag hör hela tiden Skalle-Pers ord i örona: "Om din största fröjd och glädje här i livet är att skotta snö, kan jag lova dig mycket livat i vinter!". Här är pappan i färd med att njuta ännu en av husägeriets fröjder: skottning av garageuppfart! Fast faktum är att detta är enda gången han har skottat. Övriga gånger har mamman gjort det för pappan har varit i Norge. Då ekar andra ord i örona: "Kvinnor kan, kvinnor kan, kvinnor kan!" Fast jag tycker faktiskt att det är lite roligt. Skalle-Pers ord stämmer tydligen på mig.Snögrottebyggning med Moa, dan före julafton:



På trettondagen kom det mer snö (och mer kusiner, fast de fastnade inte på bild, trots att vi hade stort spontant soppkalas här efteråt).

Kolla, Saga gör Höglundsminen!! :O
Simma i snö, hur mycket som helst! FRÖJD!


***
Unlike what you may think, it is very unusual for us (in the Gothenburg area) to have this much snow, especially snow that STAYS for this long! It has been white here for over a month now, shocking us all and delighting the children!
Posted by Picasa

Fyra generationer

(In English below)
När pappans farfar Bernhard var här i julas passade vi på att ta fyra-genertionskort. Det störde mig när Ville fick sitt namn och Bernhard var med att vi glömde ta ett sånt foto, så nu ca 5 år senare var jag så glad att vi kunde göra det. Även om barnen kanske inte kommer komma ihåg gammelfarfar, så kan de ändå veta och SE att de har träffat honom.

Båda farfar och pappan och Ville är första barnet, första sonen. Visst ser man släktskapet? Jag tycker det ser mäktigt ut att se fäderna så här skuldra vid skuldra, längre och resligare för varje generation. Oj, hur lång ska inte Ville bli då?!
Hela barnaskaran och fäderna igen.


The daddy's grandfather Bernhard visited us after Christmas and we finally got to take four generation photoes! All the men in the first picture are the firstborn. I love to see the strength and power in these pictures. They make me feel both gratitude for efforts of the older generations and hope for the future. Bernhard has been a very diligent temple worker all his life. That sets a good example. I'm so glad the kids got to meet him again and have their photoes taken so that they can SEE that they have met grandpa Bernhard even if they won't remember him.

Posted by Picasa

fredag 22 januari 2010

Motto för 2010

2009 var året då ALLT hände, samtidigt. Lite som kethupeffekten när allt öser ur flaskhalsen samtidigt. Ketchupen i vårt fall var Gula huset och August, som valde att forsa ur flaskhalsen med gemensam entré under oktober månad (i August fall var flakshalsentrén dessutom rätt bokstavlig förresten, när jag nu tänker efter. Aj). Det var mitt livs mest intensiva höst vågar jag påstå - inte ens hösten 1999 klår denna, för då gifte vi oss "bara". Vilket ju i sin tur innebär att vi firade 10-årsjubileum 6 oktober i höstas. Det var 3 dar efter vår stora flytt och 14 dagar före Augusts nedkomst. Jag var rätt så fet och så trött att jag fick sova i två timmar innan jag orkade släpa upp mig för att gå ut och fira med ett litet restaurangbesök. Det var trevligt. Tänk att vi lyckades klämma in det med.

Här står vi före vår lilla date - framför flyttkartongerna. (Om nån tycker jag ser fräsch ut så säger jag som jag brukar: Lite smink kan lura vem som helst).
När vi kom hem från restaurangen drev höstregnsstormarna in vatten genom vårt nyinköpta hus fasad. Dropp dropp. Vi trodde inte våra ögon. Det var en mycket minnesvärd kväll och natt. Samuel fick klättra runt på altantaket och knyta fast presenningar. Men det ordnade sig: När jag låg på BB hade vi litauiska snickare här som fixade det.

Men för att inte lura iväg mig själv från ämnet för mycket, låt detta ovanskrivna i all enkelhet bara statuera exempel på intensitetsnivån under den gågna hösten. Det var crazy. Och efter den första nyförlösta månaden när jag äntligen hämtade mig efter blä-graviditeten och allt efterbördsmeck med skrapning och infektion, då njöt jag nåt så in i norden av att vara återställd att jag blev fullständigt unstoppable. Att bara sitta ner i fem minuter gjorde mig rastlös. Det fanns ju så mycket roligt att hitta på hela tiden. Jag hade väl fått nog av att vila.

Så, efter alla förra årets stora livsomvälvande händelser i familjen har jag kommit fram till att 2010 ska vara ett år då vi VILAR PÅ LAGRARNA. Jag har funderat en hel del på detta uttryck, som har snurrat i mitt huvud rätt mycket de senaste veckorna. "To rest on one's laurels" är enligt weblexikonet "to be satisfied with distinction won by past achievements and cease to strive for further achievements" eller enklare "sit back, relax, take it easy, relax your efforts." Min plan är självfallet inte att sluta med vidare bedrifter eller utveckling, men vad jag menar är att jag mer vill njuta av det jag redan uppnått. Vila och njuta, av mina fantastiska barn, av vårt nya hem, av vår ordnade tillvaro som är så rikt välsignad. Tänk att bara få vila i detta och känna att det är nog!

En sak som jag funderat över angående det här med antika sentenser är att uttryck som "Carpe diem" florerar rätt fett i vårt samhälle. FÅNGA dagen får mig att tänka lite mer i banor av att jobba, kämpa liksom. Men varför finns det inga lull-lulliga väggskyltar som säger VILA på lagrarna? Jag tycker det borde uppmuntras mer, att se till past acheivements och sit back and relax your efforts.

För att undvika missförstånd är det bäst att förklara att min plan är alltså inte att sitta med armarna i kors och vara lat. Nej, jag menar att det är bra att slå ner på tempot och se till det man redan har och njuta av det. Min förhoppning är att då bli en bättre mor, en mindre stressad och rastlös person och även att alla dessa guldstunder i livet med familjen inte ska gå mig förbi utan tas tillvara. Jag instämmer med Thoureau:
Jag gick till skogs för att leva medvetet.
Jag ville suga märgen ur livet och utdriva allt som inte var liv,
så att jag icke vid min död inser att jag ännu icke levat.
Fast där är jag kanske lite tillbaka på Carpe diem igen? Jag tar till mig den delen av uttrycket som menar Lev i nuet. Det är bra. Lev i nuet och vila på lagrarna och njut mer. Det ska bli ett skönt år, 2010!

torsdag 21 januari 2010

3 månader idag!

En liten kille växer alldeles för fort! Nästan 6,2 kg idag, och precis 3 månader gammal. Det firas med två små snuttar som mamman kan se på om och om igen trots att hon har lilla godingen i knät och kan se det live närhelst liten August behagar.




***
3 months old today! Time passes too quickly and little boy grows way too fast. We love him so much!!

Det är lego som gäller

Detta är Villes allra första egenhändigt skrivna mening! "Ville är bra på Lego." Sic! Det är verkligen sant...
Lycka är att få pengar av gammelmorfar Kurt att handla en julklapp för. Ville spanade in Atlantislegot i nya Lego-katalogen och suktade i flera veckor efter hajmannen och mantamannen tills de kom in i leksaksaffären och kunde köpas. Sedan byggde han ihop den här land speedern HELT SJÄLV. Det står 7-12 år på asken. Visst är han duktig!***
So the first picture is a little Swedish lesson for you: "Ville är bra på lego." It's the first sentence Ville has ever written all on his own. Guess what it means... The second picture is your clue. He built that lego land speeder all on his own. *proud parent*

måndag 18 januari 2010

Aftonbön

Ikväll bad Ville i sin kvällsbön att julafton skulle vara lika lång som sommaren, att han skulle somna fort och bra och att dagen skulle vara längre än natten (så han hinner leka mer).

Han har den senaste tiden utvecklat en underbar tilltro till bönens kraft. Alla kvällar när han har hopplöst svårt att somna slutar det ofta med att han ber mamman eller pappan komma in och ha "en särskild bön att jag ska kunna somna". Vi har pratat mycket om att förutsättningen för att Gud ska lyssna på hans bön och hjälpa honom somna, är att han tror på att det ska fungera och att han ska ligga still och låta Gud hjälpa honom. Det fungerar, till både Villes och hans föräldrars stora glädje.

Tror ni Gud hör den här bönen?

Julen var god

Jadå, vi hade en jättehärlig jul. Här kommer en liten resumé i efterhand.

Vi öppnade klapparna hemma själva på julaftons förmiddag. Det var så skönt!! Bara vår lilla familj i lugn och ro, och barnen kunde sedan vara trevliga och lugna resten av dagen. Särskilt Ville har ju en tendens till att inte fungera om han går och väntar på nåt, så det var underbart att slippa det. Sen vid lunch gick vi till mormor och morfar för det stora firandet. Julbord och kusiner högt och lågt, och efter Kalle den mycket uppskattade Smålandstomten med en klapp var till alla barnbarn. Det var precis lagom mycket kaos. En go kväll avnjöts sen där barnen lekte och de vuxna umgicks och åt, hehe.

Juldagen var vi hemma och byggde lego och prinsess-slott och päste i mysbrallor hela dan, just som sig bör på juldagen. Skönt!!

På Annandagen var vi på kalkonmiddag hos farmor och farfar. Det var supergott! Sen åkte vi hem till oss för klapputdelning och massvis med efterrätt.

söndag 17 januari 2010

Obligatoriskt: blöjfoto i soffan

Vilhelm 2,5 månad
Saga 2 månader
August 2,5 månad


Pappan och jag diskuterar om August är vår snyggaste bebis hittills. Eller är det bara så att han är vår nuvarande bebis och det man har för ögonen är det man är mest förälskad i just då? För Ville och Saga är ju så mycket snyggare nu. Ojoj, hur snygg kommer inte August bli då liksom... Å, det är så underbart att vara kär i sina barn!

***
Obligatory: Diaper photo on couch. Kids aged 2/2,5 months. The Daddy and I discuss whether August is our most handsome baby yet? Or is it simply so that the present baby is the one you are most in love with, and thus the one you find most beautiful? Because Vilhelm and Saga are so much prettier now. Wow, won't August be so handsome when he grows up... Oh, it's so lovely to be in love with your children, isn't it?
Posted by Picasa

torsdag 14 januari 2010

Tokbusroliga Saga

Saga snappade upp ett nytt ord på dagis idag. När hon kom hem satt hon på sin plats vid matbordet och sa om och om igen ett väldigt intensivt: "Hejjegud." Jag fick förklara, både en och två gånger att i vår familj säger vi inte så eftersom vi tror på Jesus och han kanske blir lite ledsen om vi bara säger så hela tiden. Så gick Saga på toa (det obligatoriska mitt-i-maten-toabesöket) och där fortsatte hon med sitt "Hejjegud". Jag förklarade så bra jag kunde återigen varför vi inte säger så. Då tittar ungen upp i taket och hojtar lite lätt pillemariskt:

"Förlåt! Förlåt däj uppe!"

Sen gick hon och satte sig vid matbordet igen och fortsatte säga hejjegud i sann 3-års-trots-anda. Håhåjaja och hujedamej!

lördag 9 januari 2010

Vilhelm fyller 5 år

Strax före jul, 18 december var det ÄNTLIGEN Villes tur att fylla år. ALLA HANDENS FINGRAR, 5 hela år blev han! Ojojoj vad han hade längtat efter det. Det är inte lätt att fylla år allra allra sist - det hjälpte inte att vi sa att Lovis fyller år efter dig, för Lovis hade minsann reda på att hon fyller år först, januaritjej som hon är! Men till slut var det ändå Villekillens tur att få paket och uppvaktning!Bakugan stod högt upp på önskelistan, jämte Lego och coola gubbar. Kalops, som är den totala favoritmaten, var sedan länge bestämd meny och mormor, morfar, farmor och Marika kom och uppvaktade. Det känns så häftigt att denna lilla kille har blivit en ganska stor kille. I fem år har han varit en självklar del av vår familj. Han tar stor plats i skaran men kompenserar det med att vara en utmärkt lekledare i fantasilekarna med sin lillasyster. De är så goda lekkamrater och kan ägna timmar åt egen fri lek. Sin lillebror är han inte annat än öm och kärleksfull med och så stolt över! Sin moder vet Ville precis hur han ska provocera igång, men han vet även precis hur han ska ge henne komplimanger som hon smälter av. Pappan och Ville delar den stora passionen: LEGO. Det största problemet som vi fajtats med även under hans femte levnadsår är hur han ska lyckas somna på kvällarna. Kanske lär han sig det tills han fyller sex år...
Inför barnkalaset! Rosig om kinderna efter leken ute i SNÖN!! Ballonger OCH julgran och Yoda-tröjan - bättre än så blir det knappast.