Solsken och ösregn (II)

(Fortsättningen)

Mysbyxor på. Ett par köttbullar och bajsblöjor senare är inte någon av ungarna det minsta trötta. Mamman är helt slut och sätter på film för en allmän vilostund. Någonstans där går saker och ting lite fel. Villen blir mer och mer busig, påeldad av sin egen trötthet. Mamman blir mer och mer grinig av sin trötthet. Snart råder total anarki från tvååring. På detta finns inga bilder tagna. Ni får försöka föreställa er stålblick från ung rebell och rungande”NEJ”och grejer som yr i luften trots att de är förbjudna att leka med. Värre och värre, tills mamman bryter ihop. Inte heller här finns bilder att glädjas åt. Ni får försöka föreställa er en 31-åring vrålandes på golvet ”Jag vill till jobbet och rätta nationella prov. Ta mig härifrån!!” I bakgrunden förhöjer bebisskrik stämningen.

Där kommer mammans kära syster och svägerska in i bilden. De bestämmer att vi går ut tillsammans. Vädret ute är ju lika omväxlande som humören idag. Solen skiner igen! Mamman lyckas få med alla två barnen ut. Saga slutar tröttgråta och somnar direkt. Villen leker och är trevlig. Solen skiner! Solen skiner! Sammanbrottet rinner sakta av mamman. Höjdpunkterna är när Vilhelm iförd för korta röda galonisar och toppluva med öronen utstickande som Toker, studsar upp och ner i en liten vattenpöl mot en bakgrund av tungt blommande spireor, samt när de tre äldsta ghettobarnen gungar på sköldpaddsgungan iförda vikingahjälmar i plast som de hittat på lekparken.

När vi går in igen (med Saga hysteriskt ylandes efter bröst i vagnen och mamman med en åter trotsig Villen i ett fast grepp under armen) har pappan kommit hem lite tidigt från jobbet. Halleluja! Han får ta över både middagslagning och en Ville som snudd på somnar stående med en kaka i handen.

Efter spagettin och köttfärssåsen blir det mer liv i luckan. Bollspel och hemafton. Vi talar om bön och lär Bamsenallen hur man ber. Villen får berätta vad man kan säga tack till himmelske Fader för: ”Tack för… Richard… och William… och pappa… och Niklas.” Den lille rebelliske anarkisten håller åter mammans hjärta och kramar till. Å sicken goding! Hemaftonen avlutas med lite allmän dans till ”Barnens julfavoriter,” det är ju aldrig fel när det är maj månad.

Klockan 20.15 sover två stycken barn. Rekord! Köket är renskurat. Kakburken plockas fram. Axlar sänks. Lite välförtjänt kvällsro kan äntligen avnjutas! Ska solen skina eller regnet ösa imorgon tro? Hur som helst vill mamman bara betona att hon aldrig kan tacka Gud nog för sina fina barn och för det liv hon så priviligerat får leva! Come rain or sun...