Gulligaste hittills

Vår goa Villekille har ju som bekant väldigt svårt för det här med att komma till ro och somna på kvällarna. Igår var han särskilt hopplös. Mamman och pappan fick inte fredagsmysa ifred. Mamman skulle bara komma och sjunga hela tiden så till slut sa mamman åt Villen att gå och lägga sig och sjunga själv. Och det gjorde han! Han skuttade glatt ner i sängen och drog kvällsrepertoaren med en späd liten stämma:

- sjunga Blinka fäna: Blinka lilla fäna dääääär...

- sjunga Tollmor: Ööö... Tollmor... ajajajajajaj-buff, ajajajbuff, ajajajaj-buff

- sjunga Lilla barn: Ööö... lilla barn... ööö... GUUUD!

- sjunga Jesus sade älska alla: Älska alla... ööö... eeeeh...

Mamman och pappan satt mållösa ute i soffan med varsitt stort, stolt, ömt leende. Vilhelm älskar att bli sjungd för om kvällarna, älskar att dansa till sina skivor och att delta i sångstunderna på Öppna förskolan, men han har faktiskt aldrig sjungit själv så här mycket innan - det märks ju att han har lite svårt att komma ihåg hela sångtexter, trots att han hört dem så mycket. Mamman och pappan tyckte detta var det raraste nånsin - sen somnade han såklart inte av det. Han hoppade ur sängen och kom och berättade att han sjungit själv, rätt nöjd med sig själv. Bra, sa mamman, gå och gör det igen då - och så gjorde han det och drog valda delar av repertoaren ett par gånger till.

Till slut fick mamman komma iallafall och sjunga till sömns...