Strax före hemfärd köpte farmor en egen guld-Moroni till Ville som ett minne av resan. Wow! Han satt med den hela vägen hem till Ängelholm.
måndag 21 maj 2007
Tempelrapport (II)
En av de saker som värmde mammans hjärta allra mest under vår tempeldag, var strax efter att Vilhelm fick träffa Jesusstatyn. Mamman och Villen blev själva ett ögonblick och Villes klara blå barnaögon tittade in i mammans med en helt fantastisk, glädjestrålande blick. Och så sa han: "Mamma! Jesus! HAN LEVER!!!" Detta upprepade han sedan resten av dagen så fort vi frågade honom. Möjligheten att få bygga sina barns tro och vittnesbörd på detta sätt är en sådan enorm välsignelse!
Strax före hemfärd köpte farmor en egen guld-Moroni till Ville som ett minne av resan. Wow! Han satt med den hela vägen hem till Ängelholm.
Strax före hemfärd köpte farmor en egen guld-Moroni till Ville som ett minne av resan. Wow! Han satt med den hela vägen hem till Ängelholm.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad underbart ljuvligt. Jag får en liten tår i ögat av att bara läsa om det. Det är sådana stunder som går rakt in i hjärtat och lägger sig som ullig bomull runt resten av livet. HÄRLIGT. Det finns inget bättre. Vilken härlig dag, och vilket underbart minne.
Nämen oj vad sugen jag blir på templet i Köpenhamn. Jag har aldrig varit där. Det får bli en av sommarens aktiviteter!
Visst är det fantatstiskt med barns naturliga förhållande till Kristus. Jag kommer ihåg när jag gick i första klass och lekte med min kompis Åsa, som på intet sätt hade ngn religiös uppfostran, vi tittade i min tecknade Mormons bok och jag berättade för henne om hur det var när Joseph Smith fick första synen. Jag kommer så väl ihåg att det kändes som om det var en självklarhet för henne att Jesus och Gud visade sig för människor lite då och då.
Köpenhamn får det bli i sommar!!
Skicka en kommentar