Solsken och ösregn (I)

Måndag morgon, intet ont andandes om vad dagen har i sitt sköte, sitter mamman med sina två goa barn och plaskar i badkaret. Hon är lite mör efter helgens tre vansinneskvällar med en Ville som inte kan somna och sedan nattens 4-timmar-i-sträck-amning. Men det är mysigt i badet och när Villen håller Saga runt magen och mamman får gå upp och torka sig torr nästan i lugn och ro, då känner mamman att en ny era är på väg att inledas. En mer smidig era. Yeah!

En stund senare, klockan 11 redan, förstår mamman att hon hade helt fel, när Villen tar nappen och lägger sig i sängen och hojtar efter välling. När han får vällingen blir han hysterisk och tjuter ”MEN JAG VILL LEKA JUUU!!” Han går upp ur sängen och slänger sig på golvet, utmattad. Så där fortsätter det, upp och ner, upp och ner, i en timme. Mamman står handfallen. Sagas soliga morgonhumör har gått över. Det är lite för mycket grin från alla håll. Ute har morgonens ösregn förbytts i sol. En tur till affären ska väl kunna ta död på lite energi så att Villen somnar gott vid hemkomst. Och så får gråt-Saga sova i vagnen!

Mamman är världens mest snälla och pedagogiska i affären. Villen kör matvagnen och får hjälpa till med scannern. Saga trynar under lapptäcket. Myselipys-hemmamamma-idyll. Tanter betraktar mamman och hennes rara barn beundrande. Väl ute igen har himlen täckts av väldigt mörka moln. Vi börjar springa, men regnet är snabbare än vi. Halvvägs hemma ÖSER det ner på oss. Uppfriskande.

(Fortsättning följer)