söndag 27 maj 2007

Mors dag

Mamman har haft en rätt go dag och blivit firad med måtta och innerlighet. Pappan och Villen kom in på morgonen med frukost på sängen, gulliga och lite tafatta (Saga åt redan frukost på sängen, so to speak). De glömde sjunga, men pappan sa ”grattis på mammas dag!” sömnigt och glatt. Villen bar med undrande uppsyn en liten bricka med en go macka, som höll på att glida i golvet innan mamman räddade den. Mamman hann nästan äta upp frukosten i sängen också, innan det blev panik med barnen och hon fick kliva upp och börja bidra. Men då fick hon syn på de mörkrosa rosorna på köksbordet, så det gjorde ingenting.

Väl hemma efter kyrkan fick mamman åtnjuta den enorma lyxen att post-primärklass-tupplura en stund (dock med bebis vid bröstet), medan pappan lagade middagen. Mmmm! God mat nästan utan mammans inblandning blev det också. Sen gick vi hem till ghettokusinerna och röjde och åt förfärligt massa efterrätt. Farbror Robin skulle ringa från missionsfältet i London och pappan och farbror Rasmus skulle fixa telefonkonferens med farmor och farfar nere i Skåne, så alla kunde prata samtidigt. Tänk vad fantastiskt! Då blev klockan plötsligt gräsligt sen för alla små barn – en timme efter läggning! – och mamman insåg lite tungt att hon fick ta barnen och gå hem och lägga själv så pappan fick prata klart. Samtal från familjens missionär är ju lite speciellt och dessutom var det sista gången innan farbror Robin kommer hem i augusti. (Här blir mamman lite sentimental, eftersom dessa missonärstelefonsamtal varit ganska stående de åtta år hon tillhört familjen. Pappans tre yngre bröder har varit på mission i tur och ordning och sålunda har någon ringt hem nästan varje jul och mors dag i alla dessa år!)

Usch, mamman gillar inte att komma hem sent med två övertrötta barn och försöka få dem i säng själv. Villekillen och Sagaprinsessan brukar under läggning kvällsskrika ikapp tills mamman också måste vråla. Men den ljusa majkvällen gjorde oväntade underverk med mammans humör och tålamod på hemvägen. Hon lät Villen plaska ohindrat i vattenpölarna och åsynen av denna ljuvliga två-och-ett-halvt-åring som så lyckligt hoppade jämfota i vattenpussarna så vattnet stänkte överallt, fick hennes ömma modershjärta att svämma över av tacksamhet och kärlek.

Väl hemma fick Vilhelm strippas på genomvåta kläder. I potträningens namn fick han äta kvällsmackorna i bara mässingen. Här börjar dagens höjdpunkt. Föreställ er en sprillans nakenfis som mölar mackor med ovanligt god aptit, medan han skuttar upp och ner på tripp-trappen så att söndagschokladpuddingen som kletats fast på stolen nu kletas in i … ja, gissa. Bredvid sitter mamman som för en gångs skulle lyckas sänka garden och riktigt njuta av det spralliga kvällshumöret, medan hon lassar in gröt i en annan liten nakenfis. Denna lilla skära budda-kerub tokskrattar åt storebrors skuttande så att bebishullet dallrar. Lillasyster är så till sig, storebrorsdyrkan är så total, att hon inte märker att mamman lyckas lura i henne TRE portioner gröt! Även mamman är helt till sig. Tänk så lyckat! Alla myser och är hur glada som helst och tänk så mätta alla dessutom måste bli och vad kommer det inte göra för mammans nattsömn?! Hon kanske kommer slippa en liten snuttande igel i armhålan denna natt, för igeln kommer vara så präktigt mätt att hon sover i sin egen säng, vem vet, kanske fem timmar i sträck!!

Muhahahahaaa! Det vore väl en finfin morsdagspresent?

4 kommentarer:

Anonym sa...

åååh du skriver så härligt!!! :-D
Tack för flera härliga morgonskratt!!!
Hoppas vi ses snart igen!
Kram Kicki

Helena sa...

Hur gick det?! Fick du sova? Det är alltid lika spännande att veta. Vilken härlig dag det låter som. Visst kan lite tålamod och "ta-ett-steg-tillbaka"-attityd göra underverk!
Kramar till dig och dina gullungar.

Villeosagamamman sa...

Ack, nej, jag fick inte sova. Börjar tro att ingenting biter på den där tjejen. Det var visserligen inte en värstingnatt som nu inatt, med amning varje timma eller vad vi nu höll på med *töcken här*, men ett par amningar stycken hann vi med under nattimmarna. Jaja, det är bara att gilla läget.

The Mathews Family sa...

Hi Katrin!
Your family picture in front of the Christus is so great! It's so nice to be able to see you through your blog (even though I'm not quite sure what you're writing about!). It makes it seem like you're not so far away. Talk to you later!
-Jessica