Kavringrecept

På allmän begäran kommer här mammans kavringrecept. Foto får anstå.

SKÅNEKAVRING

Ingredienser:
6 dl vetemjöl
9 dl fint rågmjöl
2 tsk salt
2 tsk mald kummin
2 dl mörk sirap
20 g margarin
50 g jäst för söta degar (funkar m vanlig åxå)
5 dl mjölk

Värm mjölken, smält matfettet däri. Häll på vätskan på den smulade jästen. I med resten. Ni vet väl hur man degar va?? Knåda degen LÄNGE, 15 min med maskin eller 20 min för hand. Degen är mycket lösare och kladdigare än vanlig bröddeg.

Låt jäsa under bakduk 60 min

Dela i två delar och lägg i varsin smord form (på 1,5 l). Låt jäsa under bakduk 60 min.

Sätt ugnen på 250 grader.

Stick hål i de jästa limporna med en sticka eller en smal kniv.

Sätt in formerna i ugnen och sänk samtidigt till 175 grader.

Grädda bröden i 60 min. Ta bröden ur formarna och låt kallna på galler.

"Brödet smakar allra bäst efter ett dygns mognad, då arom och kumminsmak framträder och kommer till sin rätt."

**
Nästa gång jag bakar dem ska jag testa att ta lite mindre sirap. Detta är såklart hur gott som helst, men 2 dl är ju bra mycket sirap för bara två limpor. Det kan ju förstås vara så att det är just mycket sirap som är detta brödets signum. Vad tror ni?

Jag ska åxå testa att inte grädda fullt så länge. Jag tycker brödet känns klart redan efter 45-50 minuter. Skorpan blir ju väldigt hård och mörk när man gräddar i 60 min - vilket väl åxå är lite signum för kavring? (Sist jag bakade stängde jag av ugnen efter 50 min å lät bröden stå kvar i eftervärmen timmen ut. Det gick bra men som sagt, ska testa att ta ut dem tidigare).

Brödet är sjukt gott med typ Brie eller Gräddädelost eller annan god ost eller hushållsost eller säkert julskinka eller bara smööööör - ja, ni fattar? Det är roligt att experimentera att baka det i nån annorlunda form, en sån där "krona" man bakar sockerkaka i t.ex. Det blir vackert på serveringsbordet. Jag har en specialform från USA som gör en liten blomformad limpa. Barnen älskar att äta dessa blom-mackor. Det gör mamman åxå...

Skriv gärna en rad om ni bakar det och vad ni tyckte!

Pysselsugen

Mamman är pysselsugen ända in i märgen. Igår ägnade hon och Saga 2 underbara ostörda timmar åt att börja sy en ettårspresent till Gusten, medan sagda födelsedagsbarn sov middag. Nu ser arbetsrummet ut som ett kreativt bombnedslag och tygboken väntar på att bli klar. Kanske imorgon? Mammans önskelista över pysselprojekt som ska bli julklappar och födelsedagspresenter är lång. Väldigt lång. Vi får se vad som mäktas med.

Här är vad mina barn skulle ha fått klä ut sig till om vi bott i Halloweens förlovade land over there:

Ville

Saga
August (aka GusGus!)

Två små krux dock:

1)Ville skulle mycket hellre vilja vara ett lavamonster eller möjligen Darth Vader.

2) När skulle mamman hinna?

Jag trodde att det skulle vara ett tredje krux, nämligen det att Saga inte är särskilt förtjust i Askungen (den enda DisneyPrinsessfilm hon inte sett, tror jag) och ofta säger att hon inte tycker om blått. Det är ju Törnrosa och JOSA som gäller va. Så jag blev väldigt överraskad när jag visade henne den bilden och hon föll i trans och gärna ville ha den blå askungeklännigen. Där ser man!

Så jag talade just om för käre maken att om jag fick åkt till Skroten och sedan hade en hel dag utan några måsten och utan några barn som skulle tas om hand, då skulle jag sy den där klänningen bums! Då svarade han att det skulle väl gå att ordna nån gång! OJ! Mamman pushade vidare: "Så då ska jag ta och åka till Skroten och inhandla det där tyget då?" Svar: "Mhm". WOW!! (Bäst att nedteckna det löftet här så alla bloggläsare kan vittna ;))

En sån lycklig mamma jag är som ska få pyssla så fint till min lilla prinsessa!

***
These are the costumes I would make my kids for Halloween if we celebrated that in Sweden. And if I had time to make them. We'll see! There's soooo much I want to do for all the kids' birtdays and Christmas.

Oh, and there are full tutorials for the Cinderella and the Prince outfits on Make it and Love it. That's were the photoes are from too.

Disträ?

Här sitter jag allena i aftonen och skrattar åt mig själv. Jag har just ägnat uppemot en halvtimme åt att leta efter Villes första läsläxebok som ska tillbaka till skolan imorgon. Det var en glädjestrålande stolt Ville som kom hem med "Leo - Sagan om ett lejon" förra veckan. Säkert hälften av orden på de fem första sidorna läste han själv och vi hade en riktig mysstund över den här anspråkslösa frivilliga första läxan. Han är på gång att lära sig läsa! Lite mer tålamod bara är vad som behövs (en gåva Ville inte har så mycket av, men det går väl så småningom ändå).

Leoboken hittades igårkväll av en slump på en av barnen vald obskyr plats. Jag tog boken tillvara omedelbart och gick för att lägga den i skolväskan så den inte skulle komma bort igen. Där slutar spåret efter Leo. Den låg nämligen inte i skolväskan imorse och detta har förbryllat mig hela dagen. Som sagt så har jag just letat igenom hela huset ett par tre vändor nu ikväll och jag skulle just ge upp när min blick föll på Villes kyrk-ryggsäck, alltså den spindelmannenrygga som han packar leksaker i när vi ska till kyrkan och man måste sitta stilla i bänken. Och kan man tänka sig! Däri låg Leo!

Nu undrar jag: HUR får man tillbaka sin gamla hjärna? Den som inte är så disträ att man inte vet vad man håller på med?

11 år igår

Så här vackra var vi 991006! Det är helt otroligt att vi har varit gifta i 11 år nu. Jag menar, jag borde inte ens vara gammal nog för att ha varit gift så länge.

Mycket har vi varit med om, så det där med 11 stämmer nog. Så här såg vi ut för ett år sedan. Det känns som att det senaste året har varit mest intensivt av alla våra år. Jag hoppas att det lugnar ner sig, och att det blir många många år till. Evigheten är lång. Det känns bra. Jag vill vara med min älskade och våra barn länge.

Lång lugg in memorian

Dagen jag aldrig trodde skulle komma, har kommit idag*. Idag har Saga klippt sitt eget hår. Hennes perfekta småflickshår med lång lugg, som var lika långt som resten av håret och som gick att kamma in i vilken söt frisyr som helst. Välhållet och toppat oftare än nödvändigt, (eftersom Saga alltid vill klippa sig varje gång som Ville klipper sig) var jag riktigt stolt över hennes fina, välväxta, noggrant klippta hår. Varje morgon borstades det envist under högljudd gråt och kammades i en för dagen vald frisyr.

Så imorse var det dags att raka pappans huvud, något som jag måste göra sisådär var tredje vecka för att hålla frisyren à la Reinfeldt. När jag ändå var igång ropades Ville in för att trimmas. Han ser så mycket snyggare ut i nyklippt hår, men han avskyr att klippa sig. Så han mutades med godis och befalldes sitta still. Saga satt bredvid vid köksbordet, och därpå låg kammen och frisörsaxen. Fullt fokuserad körde jag trimmern i nacken på Ville och några sekunder för sent registrerar jag att Saga säger "Klippa lite Sagahår, klippa lite Sagahår". Jag tittar upp och ser Saga sitta framåtböjd med saxen i högsta hugg. En hög med långt, vackert, naturligt slingat hår ligger på köksgolvet. Ungen har klippt sig själv. Helt chockad börjar jag bara skrika och skrika: "Vad har du gjort vad har du gjort varför har du klippt dig varför har du klippt dig?!?!?!" Kanske till och med att livet passerade lite revy.

Jag trodde aldrig att det skulle hända. Jag trodde inte att det kunde hända. Jag trodde inte att mina barn gjorde sånt. De är så förståndiga och försiktiga och vet så innerligt väl att klippa får man bara göra i papper. Det är hårt itutat – trodde jag. Som bevis om motsatsen har nu Saga en ganska underlig pannlugg. Vid första anblick ser den menad ut. Den är ganska så rakt klippt i ögonbrynshöjd och vågar sig lite sådär Agneta Fältskog över pannan. Sen ser man att det sitter en lång länk hår kvar i mitten av ett lite för stort och ojämnt område lugg. Några spridda tesar på andra håll i frisyren skvallrar också om att det här inte precis är menat.

Efter chocken och vreden kom ganska raskt sorgen. Det fina fina håret! När Saga var ungefär ett år klippte jag henne i en söt ordningsam kort frisyr, för jag gillar inte babylockar som spretar olika långt på mina barn. Jag är tydligen lite för perfektionistisk för det. Lilltjejens hår växte ut i en jättesöt frisyr och i tvåårsåldern fick hon börja med sina små ”smaltofsar”, dvs tofsar med lugghår på utväxt. Sen dess har håret bara växt sig längre och tjockare och, ja, jag var mallig över det. Jag hade ju aldrig sånt hår.

Till färgen och texturen är det precis mitt hår förstås, men jag var ju alltid pojkklippt som barn. Det gjorde mig inte så mycket förrän den där dagen i femman när vi hade en praoelev som flätade inbakade flätor på alla flickor utom mig. Då började jag spara ut håret och det fortsatte jag med tills det svallade ner till skuldrorna på mig på precis samma blondslingade och lite lagom självvågiga sätt som Sagas. Sen skulle jag börja sjuan och då gällde det att vara cool. Håret klipptes i page med spretlugg och sen dess har det i princip varit kort. Jag är mest jag så.

Med dottern skulle det vara annorlunda. Mammas prinsessa. Pappan har varnat ibland att jag låter henne bli fåfäng. Hon älskar när hon väl är kammad och fin och står och speglar sig. Vid det här laget har jag frågat henne hundra gånger varför hon klippte sig, utan att få nåt svar förstås. Det var ett barns infall. Hon tänkte inte.

Tillåt mig att sväva ut i en liten parentes. För nån stans här börjar jag tänka på ett annat föräldraskap. Vi är barn till en kärleksfull och allsmäktig himmelsk Fader och precis som i fallet med Sagas hår gör vi ofta saker som inte är till vårt bästa, saker som är riktigt osmarta. Så fort min första reaktion över det förstörda håret lagt sig, så blossade min enorma kärlek till mitt barn upp. Vad som än händer, vad hon än gör, så älskar jag henne nåt alldeles oresonligt sanslöst. Jag vill hennes bästa. Jag finns där. Jag hjälper. Precis så är det med Gud. Mitt i min fåniga sorg över förstört småflickshår känner jag en stor tacksamhet över det starka gudomliga förhållande som mitt jordiska föräldraskap speglar. För en stund känner jag mig tröstad och lugnad av tacksamheten i att också jag är ett älskat barn till en himmelsk far som förlåter varje tokeri jag tar mig för.

Men ändå... Jag var extremt nöjd att Saga skulle slippa det plågsamma växa-ut-luggen-stadiet. Om man hoppar över kort lugg som jag gjort med Saga, så slipper man ju det. Hon var så fin i sin fjuniga panna med undankammad långlugg. Till ungens försvar ska sägas att hon är toksöt i sin egenklippta lugg. Den ramar onekligen in de vackra chokladögonen. Allt klär en skönhet. Frågan är vad gör vi nu? Gillar läget och fortsätter med kortlugg eller biter i det sura äpplet med att spara ut. Kanske har hon i så fall lång lugg igen lagom till skolstarten?? Tja, den karamellen får jag ta och suga lite på. Det går inte att bestämma före chocken har lagt sig lite bättre och allt får sjunka in lite:

Min Saga har klippt sitt eget hår idag.

*) Idag = i söndags. Det har tagit ett par dar att smälta detta, hehe.

Allt klär en skönhet. Bevisligen.

***

Saga cut her own hair this weekend. I'm mourning her beautiful hair. Now she has pretty weird bangs.

August pratar

Egentligen borde jag såklart skriva August KRYPER, eftersom det är den nyhet som vi liksom känner mest förändring av. Vid 10,5 månad kom lillponken på att man kunde förflytta sig. För ca 2 veckor sedan hasade han runt på rumpan genom att släpa sig framåt med handflatorna i golvet. Kom han över på alla fyra så försökte han krypa men hade inte riktigt fått in synktekniken arm-ben. I fredags fyllde August 11 månader och från och med den här veckan är det KRYPA, KRYPA, KRYPA över hela huset som gäller. Han verkar nästan yr av upptäckarglädje och nyhetens behag. Det unnar vi honom!! (Foto kommer så snart mamman får till det.)

August är även riktigt duktig på att prata. Det är mycket Titta, Dä, Mamma och Nä. Häromdan lekte han med en boll och när jag sa "boll" svarade den begåvade gossen "bä"! Men det mest häpnadsväckande var väl imorse när vi gullade och jag sa "Du är väl den sötaste pojken i hela världen!?" Då svarade han direkt: "Yes!"

Det ni!

"Jag fick en bja idé"

Saga är en fantastisk liten människa. Ikväll när hon som vanligt skulle välja gosedjur inför nattningen hade vi följande konversation:

Mamman: Saga, tänk att du har en hel korg med gosedjur att välja på när du ska sova!
Saga: Mmm.
M: Det är inte alla barn som har det så bra. En del har kanske ett gosedjur, andra har inget.
S: *ser lite storögd ut*
M: Tänk om vi skulle ta några av dina gosedjur som du inte leker så mycket med och skicka dem till barn som inte har något.
S: Jaaa!
M: Skulle du vilja det?
S *Jätteentusiastisk*: Jaaa-aaa! Vi kan skicka dem till barnen i födelsedagspresent!
M: Hmm, ja, eller i julklapp kanske?
S: Ja. *Stryker sig under ögonen* Jag bli så glad så jag gråter. Vilken bja idé jag fick!

Kronprinsessbröllop

Vilken dag! Grattis till Sveriges kronprinsessa och hennes prins!
Saga och jag var rejält laddade. Vi skrudade oss till prinsessor (15 år och 3 barn senare får man väl vara tacksam att man ens kom i sin studentbalklänning och inte småsint hänga upp sig på att man ser ut som en korv. Ville tyckte lojalt nog att jag var supervacker. (Tack älskling!)) och satt och suckade ikapp under vigseln och kortegen. Det kan nog hända att mamman klämde en vacker tår när de tu blev ett.
Ser ni hur Saga speglas i Prins Daniels rygg? Coolt va!
Det var en god familjestund när vi bara satt och njöt framför TV:n hela eftermiddagen. Ville satt och byggde lego.
Stämningshöjande för barnen var väl även att de fick trycka i sig mängder av chips och godis. Saga är vårt absoluta godistroll. Varje dag frågar hon vilken veckodag det är, i hopp om att det ska vara lördag så hon ska få godis.
Samuel monterade sin nya monstermaskin, en kantklippare.
Och just som vi satt där och passade på att amma lite så BET August mig i bröstet så jag skrek högt. Det visade sig då att lillponken har fått sin första tand (syns inte på bild)!! Vilken dag va!
***
Today the Crown Princess of Sweden got married! Princess Victoria and her Prince Daniel are sooo beautiful and happy, just radiating love. It has been such a festive day, and we watched the ceremony and celebrations all afternoon and evening together as a family. While hanging out together in front of the TV, we discovered August's first tooth!

Hålabäcksloppet

Ville förbereder sig för att springa två varv runt (en bit av) fotbollsplanen i dagisloppet bakom Hålabäcksskolan.
En flåsande och nöjd Ville. Dagen innan ville han inte vara med, men sen ändrade han sig och när han väl sprungit tyckte han att det var kul. Yes!
Saga i startgropen...
Inte lika flåsig som storebror i målgången, men nöjd med sin skuttiga insats.

Sverige fosterland!

6 juni hissade vi flaggan för vårt kära fosterland.

We're taking good care of her, promise!

Coloring some flags...
A very rainy Sweden, but happy kids!

We're sooo happy to have Annebel here!

Min bägare flödar över

Jag känner mig så otroligt priviligerad och välsignad. Jag njuter och njuter av våra underbara barn, av vårt hus, av vår trädgård och alla möjligheter den bär med sig så här års, av ljuset, och solen och naturen som är som allra vackrast just nu, och av att vi har det så bra och att jag får finnas till mitt i allt detta och vara navet i vår familj.

Den del av vår häck som är övervuxen har plötsligt gått i blom. Spireans grenar dignar av blommor så fullkomligt att de böjer sig nästan lodrätt av tyngden. Jag tror inte jag sett en så tjock blomsterprakt på en spirea någonsin - och då har jag ändå spanat in spireor sen jag gick i mellanstadiet tillsammans med Doris... Och då slog mig tanken - eller om det kanske var en Andens ingivelse, att precis just så känner jag mig just nu: Överhopad med välsignelser.

Jag böjer mig i tacksamhet.

Pappan fyller år

Morgonuppvaktning med enbart tråkiga paket: Mjukpaket och en stackars pocketbok. Var är the real stuff, undrade väl samtliga (de hankönade över 5 år iallafall). Mamman tyckte iallafall att pappan blev mycket snygg i den nya kläderna. På eftermiddagen när pappan kom hem hade vi verkligen laddat upp med en superduperSKATTJAKT! På varje ledtråd fanns en present!

Ser ni pappans nöjda min? "Ahh, en stor låda med rasslade innehåll." Real stuff. Det enda som räknas när det gäller presenter till pappan...
... Star Wars lego! Boba Fetts rymdskepp, som beställt. Sen njöt vi av att pappan och barnen (särskilt Ville) fick påbörja jättebygget, medan mamman bakade jättegod pizza till middag. Det hela toppades med prinsesstårta. En grön. Fast när Saga fyller år ska vi ha en "josa". En lyckad firning av en älskad pappa och make!!

Gårdsfest på Apelsinen

I onsdags var det äntligen dags: Gårdsfest på Apelsinen! Vädret var på topp, liksom de tre dagisavdelningarnas barns humör och spring i benen. Vilken tur att vi kunde vara ute så att alla fick yra av sig utan att det var svårt att få plats! På agendan stod uppträdanden av alla barn, picnic, glass och poängpromenad. Eftersom pappan inte kunde komma med följde mormor och morfar med och förgyllde eftermiddagen. Det var så roligt!

Första gången Vilhelm vågat sig på en rejäl ansiktsmålning. Vampyr!



Tack mormor och morfar att ni följde med! Vi älskar er så mycket!

Note to self:

Klipp Ville liiiite oftare. Från klappa-kanin-bäverfrilla till Snygging på en stunds möda. Det är värt det!

Före:

Efter:Förutom att Ville är snöt (snygg+söt) så är han talangfull på charma-damer-området. Killen kan plocka och komponera en bukett som ser florist-bunden ut, han är en mästare på att ge sin mor komplimanger när hon klätt upp sig "Åh mamma vad snygg du är i den blusen!", samt att han osvikligt vet vad jag vill ha i present: "Kanske några nya kläder eller pysselgrejer eller en hallonbuske." Ända sedan jag blev mor till en pojke har jag haft som ambition att fostra en svärmorsdröm. Det här känns bra!

August har...

... till mammans oerhörda glädje gjort stora framsteg inom puréätandet. Nu lassar vi in tre bra portioner icke-bröst/fast föda om dagen och det märks att han fattat grejen att det är det som får honom mätt. Halleluja! Fast vi ammar fortfarande nätterna igenom förstås. Den biten är Lille herrn inte klar med än (och det är nog inte jag heller, i ärlighetens namn. Även om det hade varit skönt med nattsömn).
... haft ögoninfektion. Den har f.ö. gått runt till alla i familjen utom pappan.
... bytt till sittvagn! Det känns ju som längesen nu, men vi har ju faktiskt inte bloggat om det än. Mamman motstod så länge som möjligt, för sittvagnsbebis = stor bebis, och jag vill ju helst inte att den här killen ska bli stor för fort. Men till slut var det ju faktiskt dags, och se så glatt man kan spralla i sin "nya" vagn!
...polat med kompisarna. Eller var det mammorna som polade med Grey's-kväll kanske? Ja, bebbarna fick haka på iallafall såklart. August, Noel och Ilse - de brunögdas gäng!
... käkat sin första glass på altanen. (Nä, han fick inte hela, bara slicka lite lagom. Jag är väl inte helt galen?!). Han fattade galoppen iallafall. Nästa gång det vankades glass blev han helt till sig redan innan mamman fått av pappret på glassen.... korvat till sig och växt mer! Och kommit in i "snörfasen" - snörena på leksakskorgen är det roligaste nuförtiden (eller vilka snören som helst naturligtvis).
... börjat förflytta sig såpass att han inte ligger precis där man la honom. En kväll la jag honom i soffan med en godisskål en bit därifrån och gick sen för att fixa nåt. August var märkvärdigt tyst och nöjd under tiden. Det fick sin förklaring när jag kom tillbaka: Han hade lyckats komma åt godiset och låg och undersökte alla spännande prassliga papper och goa konsistenser. Tur att han hade nappen i mun för så fort jag testade att dra ut den försökte han proppa in en chokladbit. Jag hann stoppa honom! :P
... beskyddat Ilse på altanfilten.
... pratat med pappa i telefon från Norge.