Disträ?

Här sitter jag allena i aftonen och skrattar åt mig själv. Jag har just ägnat uppemot en halvtimme åt att leta efter Villes första läsläxebok som ska tillbaka till skolan imorgon. Det var en glädjestrålande stolt Ville som kom hem med "Leo - Sagan om ett lejon" förra veckan. Säkert hälften av orden på de fem första sidorna läste han själv och vi hade en riktig mysstund över den här anspråkslösa frivilliga första läxan. Han är på gång att lära sig läsa! Lite mer tålamod bara är vad som behövs (en gåva Ville inte har så mycket av, men det går väl så småningom ändå).

Leoboken hittades igårkväll av en slump på en av barnen vald obskyr plats. Jag tog boken tillvara omedelbart och gick för att lägga den i skolväskan så den inte skulle komma bort igen. Där slutar spåret efter Leo. Den låg nämligen inte i skolväskan imorse och detta har förbryllat mig hela dagen. Som sagt så har jag just letat igenom hela huset ett par tre vändor nu ikväll och jag skulle just ge upp när min blick föll på Villes kyrk-ryggsäck, alltså den spindelmannenrygga som han packar leksaker i när vi ska till kyrkan och man måste sitta stilla i bänken. Och kan man tänka sig! Däri låg Leo!

Nu undrar jag: HUR får man tillbaka sin gamla hjärna? Den som inte är så disträ att man inte vet vad man håller på med?