GOD JUL!

Julkorten kom bort på Posten. Här är vårt julbrev och e-julkort, istället:

Hej go vänner!

Vi skådar tillbaka nu när 2007 snart läggs till historien. Så fort året har passerat! Vad har hänt? Det är lättast att se utvecklingen hos våra små:

Saga har vuxit från bebis till liten ettårstjej. Hon har just lärt sig gå och tultar runt så stolt överallt. Hon är verkligen en glad och nöjd tjej som vi njuter mycket av att ha i vår familj. Hon älskar att dansa till musik – hon gungar så hårt från sida till sida att hon nästan dänger i huvudet och senaste hobbyn förutom att klättra och gå är att plocka i och ur allt hon kommer över. Det är roligt att se henne kunna kommunicera med ord och gester mer och mer.

Vilhelm har precis fyllt 3 år, en kille med mycket vilja och fart i, men han är även eftertänksam och kreativ. Bland de framsteg som vi är gladast över är att han slutat med blöjor och napp på dagen. Hans växande självkänsla och stolthet när han klarar nya saker är underbar att se. Han är intresserad av bokstäver, siffror, bilar och älskar att klä ut sig – det är mycket Emil eller Spindelmannen. Han är duktig på att bygga med Lego och förundrar sin mor med hur många sånger han kan.

Samuel jobbar vidare på Cardiff Pinnacle. I år har jobbet tagit honom till Paris två gånger, vilket han tycker är kul. Under hösten har han börjat studera matte på universitetets distanskurs och han har fått ledigt en dag i veckan för studierna. Han har siktet inställt på att bli aktuarie vad det lider. På sin ringa fritid leker och stojar han gärna med barnen och spelar brädspel så ofta han kommer åt.

Katrin är fortsatt föräldraledig och ägnar sig åt att rotera hem och barn, men hon njuter av det så mycket som hon hinner och orkar. Årets alla lekparksdagar med barnen och deras kompisar med mammor har varit en härlig vardagsglädje. Skulle tillfälle uppdagas pysslar hon mer än gärna med att sy, scrappa eller blogga. Många inspirerande och vilogivande tjejkvällar har det blivit under året.

I år har vi bland annat haft en skön lång semester, där vi lånade mormor och morfars hus ihop med många kusiner, besökte farmor och farfar i Skåne och var i Astrid Lindgrens värld. I september flyttade vi från vår lilla lägenhet på Pianogatan där vi bott i 8 år. Flyttlasset gick uppför backen några hundra meter till en stor fyra med rymd och utsikt. Vi trivs så bra och njuter så av detta!

Nu blickar vi intresserat framåt och undrar vad 2008 ska bära med sig. Vi ser så fram emot att fira en mysig jul full av gemenskap, med bägge våra storfamiljer. Julens högtid är den bästa tiden på året! Vi hoppas ni kan njuta i fulla drag och fira vår Frälsare i era hjärtan – Hans kärlek och frid är den sanna julstämningen. Vi hoppas även att ni får ett nytt år fullt av fröjd och framgång!

Kramar,

Samuel, Katrin, Vilhelm och Saga


"Så borde och vi med jubelsång dig hälsa,
den evige Faderns enfödde Son,
ty du är född och kommen oss att Frälsa!
Tack, lov och pris och ära, […]
av hjärtat vi hembära Frälsaren!"

Mera Lusselelle

Lucia var en full men rolig dag. Vi började på vår älskade öppna förskola Trädet med tomtegröt (barnen fick hjälpa fröknarna att ställa ut gröt till tomten) och en hel massa lussetåg och sång.

Världens finaste Luciatåg.

Sen drog vi vidare till mormor och morfar och mötte upp med Moa som var en väldigt fina tärna. Vi tågade och sjöng alla sånger å fikade å lekte tills alla var helt slut.

Saga hade inget emot att vara Luciafin hela dan. Hon gillade att ha på sig sin söta mjuka krona. Denna dag fyllde hon 13 månader och hon bestämde sig för att detta med att gå hela tiden var en bra grej. Hon gick fram och tillbaka så stadigt och fint hos mormor och morfar och sjöng "lalala" i sin stora förnöjsamhet. Om man sen bad henne att hålla bön (det senaste tricket), så satte hon ihop händerna och Luciatågningen var helt fullbordad. *Stolt moder*


Mamman konstaterade detta års Lucia varför hon gillar denna högtid så mycket. Mitt i mörkaste midvinter får vi fokusera på ljuset som snart ska komma till vår värld, och då menar jag inte i första hand vårljuset utan Kristi ankomst. Han är Ljuset som vi firar i den mörkaste av tider. Och Luciafirandet går ut på att åka till någon och göra dem glada, dela med sig av sång och goda bullar - en form av tjänande som bara är roligt och lyser upp själen för Luciatåget minst lika mycket som för dem man besöker. Och som grädden på moset får man klä ut sig. Vilken tur att både Ville och Saga gillar det lika mycket som mamman gör!

To the ENGLISH reader:
The Lucia day 13/12 was a busy but fun day. We went to our "open house kindergarten" (which is for parents and children to enjoy togehter) and played, ate rice porridge and sang and danced allt he Lucia songs. Then we went to our grandparents' house and performed. Togehter with Hanna's and Anneli's children we were the cutest Lucia party ever.

On this day Saga turned 13 months and decided that walking all the time was a good idea. She walked all over mormor and morfar's house, very content, singing "lalala" and when asked to say prayers she put her hands togehter too and walked just like a Lucia should. *Proud Mother*

The Mommy has decided why she likes Lucia so much. In the very darkest of mid winter we get to focus on the light which will come to the world, not the spring light, but Christ. He is the Light whom we celebrate in this the darkest of seasons. And the point of celebrating Lucia is to make others happy, to bring to them the light and song and Lucia buns - that's a form of serving which is only fun and enlightens the soul of both the Lucia party and the people visited. And you also get to dress out. The Mommy is very pleased to note that both Ville and Saga like that.

Lucia

Lördag före Lucia sa Ville att det var dags att baka lussekatter, så då gjorde vi det. De hade vi med oss sen när vi lussade hos morfar Kurt.

Dagen före Lucia gick vi hem till morfar Kurt och överraskade honom. Faster Rachel var också där. Morfar hade glömt att vi skulle komma, men som tur var kom Rachel ihåg det så han var hemma. Det var så kul att morfar blev riktigt överraskad.

Vi sjöng sångerna som barnen övat in - till och med Ville vågade sjunga! Sen fikade vi och barnen busade, vi dansade och så fina minnen skapades som nu ligger som varm bomull i våra hjärtan.

Det bästa var när morfar satte barnbarnsbarnen på varsitt knä och "spelade dragspel" på dem, just som han gjort på oss när vi var små, och sen när han tog fram sitt munspel och spelade så vackert alla julsånger vi kunde komma på. Morfar är jätteduktig på munspel!

(The day before Lucia! We baked lussekatter (Lucia cats, haha) and brought to my grandfather morfar Kurt. My aunt Rachel was there too. We sang all the songs the kids had practised and had such a great time together. The best was when morfar put the great grand children, one on each knee, and "played accordion" on them. He did that too us when we were little too. Then he brought out his harmonica and played all the Christmas songs we wished for. He is really good at playing the harmonica!)

Öva för julen

Mamman har stått å stampat av otålighet inför att julen faktiskt skulle börja. Nu är den här i full fräs och det är nästan lite överväldigande. Vi njuter i så fulla drag som vi bara kan. Ville skulle fått sin tomtedräkt i Andra adventspresent, men mamman insåg att det inte skulle gå att vänta så pass långt. Det fick bli Första adventspresent, och sen dess vill han nästan inte ha på sig nåt annat. Så gulligt... Han är nästan en värre julälskare än mor sin, denne gosse. Varje gran vi går förbi måste han beundra och varje tomte ska helst klappas på, stjärnor, ljustakar och andra lysande grejer faller han i trans över: "Å vad vacker den är!".

Och visst är de såta syskonen söta?

På Trädets öppna förskola är vi nästan jämt. Där får man genrepa allt möjligt inför jul. Här är det pepparkaksbak med fröken Irene. Igår gjorde vi pepparkakshus och idag var det klä granen. Känns helt rätt med en treåring som kan behöva att saker sjunker in litegrand. Lagom till våra egna genomföranden av dessa traditioner kommer han vara helt i form. (Observera f.ö. tomtetröjan).

Man myser på många sätt på Trädet. Fröken Miriam är väldigt bra på att samla alla barn så att mammorna får pusta å tjattra och pyssla.

En annan dag var vi hos Åsa-kusinerna och gjorde julgodis. Mormor/Ville gjorde säkert hela 5 marsipankulor. Resten av dagen tillbringades hellre med att leka med alla och allt roligt.

Grattis!

Vi vill säga stort grattis och tack för kul kalas till:

STELLA, 3 år

(tredjen från höger, men monchichi i knät)

MOA, 1 år

(i mitten, i rosa blus)

Ja må ni leva, hurra hurra hurra hurra! Vi älskar er!

Godingar

Det är lite bloggtorka just nu eftersom vi inte vill publicera en massa goa bilder som kommer dyka upp som julkort och diverse julklappsförstoringar. Men en del kan man ju inte motstå:

Ville verkar förresten ha övergått från handgos till örongos. Mamman sörjer det lite även om den nya stilen är rätt söt den med.

Och här har vi en liten brud som kan verka söt, men har en hel del attityd!

Namnbyte på bloggen!

Nu byter vår blogg oficiellt namn. Villekillen har ju länge varit det vanligaste smeknamnet på Vilhelm, och det vi mest kallar Saga är nog Saga-Fina (en ihopdragen form av SAGA Ester JoseFINA), så "Sagaprinsessan" får ge vika för det.

Visst finns det dem som nu kommer insistera på att Saga-Baga eller Sagis-Bagis är det vanligaste smeknamnet på vår tjej, och det ligger nog lite sanning i det, men det måste ju vara lite stajl på det med. Eller?!

Over and out
/Mamman


(Our blog changes its official name. Villekillen (a cute word pun which means "Ville the boy") is our most common nickname for Vilhelm, and Saga is usually called Saga-Fina (from her full name "SAGA Ester JoseFINA". As it happens to be, "Fina" can also mean "the pretty" or "the elegant" in Swedish. Our blog's former name with "Saga the princess" will have to yield.

Some may claim that our girl mostly goes by "Saga-Baga" or "Sagis-Bagis", which may well be true, but that is all rhyme and no meaning, and we do need some Style here, don't we?!)

Sagafirande

Ett stort och minnesvärt kalas hade vi för mig lördan före min stora dag. Alla i hela släkten kom och gav mig högvis med paket. Tack snälla alla!!

Mamma gjorde en tårta. Om jag på kortet ser besviken ut för att den är så ful, så ska jag till hennes försvar säga att den var smaskens!

Dessutom fick jag äta nästan helt själv. Hoppas jag får göra det fler gånger, för det var kul.
Det var tjo och tjim och högt i tak tack vare alla oss ungar. Här hade Åsa-kusinerna redan hunnit åka. Ni kan ju tänka er...

Fast de vuxna hävdar att det mest minnesvärda med mitt ettårskalas var att typ halva släkten insjuknade i vinterkräksjukan sisådär ett dygn senare.
Så det blev ett litet milt firande på själva min födelsedag. En del var ju lite matta efter kräksjukeriet. Här får jag iallafall paket av mamman och pappan och Villen. En docka var det i! Jag tror jag ska ta och fylla år igen, för det var kul. Hurra för mig!

GRATTIS SAGA, 1 ÅR

Saga-Fina blir ett år idag. Det känns förunderligt att ha en så stor liten tjej. Mamman har varit helt sentimental hela dagen. Hur gick det här till egentligen...?

Tja, en ganska spännande ankomst till världen hade hon ju, så mamman ska ta och blogga den i lagom dos. Håll utkik efter Hur det gick till (redigerar in det nedan sen när jag kortat ner det tillräckligt)!

Detta är ett av mammans älsklingsfoton i hela världen. Så här ser man ut när man racerfött barn på vardagsrumsparketten.

ÄLSKADE SAGA, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!

(Happy Birthday, Saga, 1 year today.

This is what you look like when you have "given speed birth" on the living room parquet floor and this is one of the Mommy's very favourite photoes in the whole wide world.)

Jackval och julklappssömnad

Hej alla trogna läsare!

Mamman har missat att meddela vilken jacka det blev i Det Svåra Valet. Fast alla som tittat noga på de senaste bilderna vet ju att det blev den svarta. Till dem som höll på den bruna kan jag trösta med att jag _egentligen_ tyckte klart bäst om den bruna. Brunt är ju min grej. Men den fick falla till föga för den här mamman måste hålla sig varm. Och frusit har jag inte gjort en enda gång hittills i den svarta, så det var ju bra.

Dessutom visade det sig att knapparna var illa fastsydda i den svarta och de har ramlat av en efter en. "Varför låter hon så glad för det?" frågar du dig då. Jo, för då kan den här lilla mamman gå å klaga i affären och få pengar tillbaka. Hon är bra på sånt.

Först ville de bara ge mig 100 spänn, men det var inte mycket för att sy i hur många jackknappar som helst, så jag gick till en annan butik. Där var de frikostigare och mamman håvade in 300 spänn. Jippi! Det innebär att svarta jackan bara kostat mamman 224,50 kr och att hon gott kan få köpa sig en finjacka OCKSÅ (när de reas ut så småningom). Då kan mamman vara BÅDE varm och snygg, när så krävs. Hehehehe!

Sen vill mamman meddela att första julklappen är färdigsydd. Hon kan inte avslöja vad det är eller publicera bilder, det måste bevaras hemligt för vissa trogna läsare. Men som ledtråd kan sägas att en liten tjej som är haj på Astrid Lindgren-figurer, gillar att klä ut sig och som råkar heta samma sak som den här figurens mamma, kommer bli väldigt söt och glad på Annandag jul. Kanske borde hon ta och göra som sin bästiskusin (här i Vargklyftan) och öva lite Därum-därum-dans med benen:

Ååå vad det känns bra att pyssla klappar!

/Mamman

Några sista ALV-bilder

Jaja, snart ska mamman sluta posta ALV-bilder, men först måste ni få se dessa sista jättefina! Mamman och Villen är på väg till Emil - och det är Lovis som kör hästen!

Till slut, allra sista chansen vågade barnen hälsa ordentligt på Pippi, efter att ha bligat på avstånd i två dar. Sen har det inte varit snack om annat från Ville sen dess: "Jag har hälsat på Pippi. Hon är snäll!!"

Gullunge! Lova nu att sova fint i bilen på hemvägen när mamman ska köra 30 mil i kolmörkret...

Saga i sagornas värld

En liten tös som mest får hållas i varma åkpåsen i vagnen, hur har en sån det i Astrid Lindgrens värld, månntro? Jo, hon sover väldigt gott i all den friska luften.

Sen blir hon glad när hon får komma upp och gunga.

Käkar burklammgryta och ser på Karlsson på taket.

Mamman tycker det är coolt att en så liten unge kan vara intresserad av teater och musik.

Tittut!

"Nä, nu är jag trött på att sitta i den här vagnen med den här mössan!"

Kul i Pippi-parken

Dagens första show med Pippi, Prussiluskan och poliserna. Mammorna är sååå förtjusta i Prussiluskan, kan meddelas.

Tänk att dansa ringdans med Pippi, Emil och Karlsson på taket! Men Ville käkar hellre klubba.

Figurerna strövade hela dagen runt på marknaden, precis som alla andra besökare. Åh vad mysigt! Speciellt flitiga var Katthultarna, vana marknadsbesökare som de är. Men några köp blev det inte, det såg Anton till, såklart.

En liten knasig reflektion från mamman: Jag tycker det känns som att Astrid omöjligt kan ha hittat på alla dessa ljuvliga figurer. Så fantastisk kan väl ingen författare vara, hon har nog bara plockat fram dem och berättat om dem. Men nu känns det iallafall som att vi verkligen TRÄFFAT dem, för man hann ju frottera sig lite mer med dem nu än i somras när det var så mycket folk. En rolig händelse var t.ex. när Ville lekte en bit ifrån oss och jag höll koll på honom på avstånd. Katthultsgänget var åxå där. Efter ett tag ser Ville vilsen ut och jag ropar in honom. Då står plötsligt mor Alma där och säger "Å där var gossens mor, så bra då. Jag har hållit ögona på honom, ifall att du var borta." Precis som det anstår en luttrad pojkmor, mödrar emellan liksom. Så helgjutet!