Barnen pratar

Saga säger helt apropå ingenting: Jag är foffajande pjinsessa, foffajande och foffajande och foffajande. Är du foffajande djottning mamma?

Och mamma säger, 10 min senare: Du ser kissnödig ut, Saga, gå å kissa!
Saga svarar, glatt skuttande mot toa: Å då sa djottningen, gå å kissa!

Det är så tydligt ibland, hur barn lever i sin egna fantasivärld!

***
Ville och Saga bråkar om Villes VDR-ring som Saga just hittat. Ville har fått den i kyrkan i sin klass och är hemskt stolt över den och mycket medveten om vad VDR betyder: Välj Det Rätta. men Saga vill absolut inte ge honom ringen, för det är bara prinsessor som har ringar och han är ju ingen prinsessa.

Då kommer Villes häpnadsväckande bra argument:
- Men Saga, jag är inte lika bra på att göra bra och fina saker som du är, så jag behöver den här ringen.

Mamman fick sig dagens asgarv där kan jag säga. Tänk om VDR-ringen verkligen hade den effekten att man började göra bra saker.

Björnmössan

Så här såg det ut i januari 1981 här i Hammerö, ett stenkast från Gula huset i det radhus där mamman levde Bullerbyliv som liten kotte. Då var det inte så mycket snö som vi blivit bortskämda med i vinter, men vi fick ihop till en snögubbe ändå. Mamman är sötnosen näst längst till vänster, och känns igen på favoriten björnmössan. Övriga bullerbybarn är (från vänster) Niklas, grannen Rikard och Rebecka.

Dan före Saga fick nån sorts örsprång härom veckan, kom mormor med den gamla björnmössan. De mörka ögonen som kikar fram inramade av päls känns liksom bekanta... Men både Saga och mamman tyckte björnmössan var perfekt att ha på sig efter öron-ontet, eftersom ingen kyla kommer åt öronen här.

Ville var inte lika nöjd över att inte han fick bära björnmössan. Men när vi kom fram till dagis kunde bägge smajla upp sig ändå.

Dagen efter var det efterlängtad maskerad på Apelsinen. Här ser ni prinsessan Anneliese och hennes katt Serafina (det är mycket "Prinsessan och tiggarflickan" här nuförtiden). Katten hade blivit en varg sen när mamman kom och hämtade.

En bit av himlen

Det firas 100-årsjubileum för vår släkt! 13 mars 1910 döptes min mormors farmor Karolina in i Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga. Det känns väldigt mäktigt att ett beslut fattat för 5-6 generationer sedan kan fortsätta att välsigna mig och mina barn idag. Jag är så tacksam att vi har evangeliet i vår familj, både vår lilla egna familj och den stora. Och Karolinas exempel är fantastiskt! Här sitter hon med sin man Alexander på deras 60-års-bröllopsdag.
Hela storfamiljen träffades hemma hos oss förra söndagen för lite firande. Här är fyra generationer som kollar i gamla svartvita album. Morfar pekar ut dem han känner igen.

Sedan visade och berättade mamma om gamla brev hon hittat och artiklar och andra dokument om våra gamla släktingar och om hur det var att vara mormon under förra seklets första hälft. Coolt! Det kändes som om en liten bit av himlen fanns i vårt hem denna eftermiddag. Antagligen gjorde den det. Jag kan inte tänka mig annat än att Karolina, Axel, Olga, Maja (de fyra generationerna som föregick min mamma och mig) och alla de andra var med lite på ett hörn på vårt firande av deras goda beslut och trofasthet.

Min morfar Kurt med 13 av 17 barnbarnsbarn! Morfar Kurt är en helt underbar gammelmorfar som busar med småbarnen och verkligen bryr sig om oss barnbarn med våra familjer var och en.

Äldst och yngst i släkten!

Fyra-generationskort! Ville och Saga var för upptagna med att leka med kusinerna för att posera på ännu ett kort, men August ställde sjysst nog upp.

Vi ska fira vidare i juni är tanken, så förhoppningsvis kommer lite mer då.

***
We celebrated 100 years in The Church of Jesus Christ of Latter-Day Saints in our family this month. We felt a piece of heaven in our home as we sat together last Sunday and begun the celebrations, (which will continue in June) with looking in old photo albums and other old documents. It is so exciting to learn more about our ancestors who helped build the Church here in Sweden. My grandmother's grandmother Karolina (in the first picture) was an amazing pioneer!
...to be continued in June!

Sagan om klänningen

"Det var en gång en prinsessa, som var vacker som en saga. Därför hette hon Saga-Prinsessan." Så börjar sagorna som mamman måste berätta för Saga varje kväll vid läggdags. Prinsessor är livet just nu, för vår Sagaprinsessa. Så när mamman såg den här drömmen till klänning slog hon till och handlade den utan någon annan vettig anledning än att den var en drömklänning. Saga var så nöjd så.

Men efter en hel dag med den här klänningen på sig var det glitter ööööverallt, och mamman har rätt svårt för glitter över hela huset. Som tur är för mamman har Saga ett otroligt generöst, förstående och varmt hjärta. Utan problem lät hon mamman lämna tillbaka drömklänningen till affären mot löftet att mamman skulle sy en liknande. Mamman hittade de perfekta tygerna: En gammal favvis-jultröja i röd plysch med lila glittermönster som hon sparat för att sy nåt fint av till en framtida dotter. Sen hittade mamman det perfekta lila kjoltyget på IKEA för en spottstyver. En restbit lila glittertyg från brudnäbbsklännignarna Annebel sydde, så var saken biff. Och mamman NJÖT av att sy igen: designa, rita mönster, vrida och vända på tygbitarna för att få ut det bästa, och så knåpa ihop en ny drömklänning till sin drömtjej.

Här är resultatet:

Uppdatering kommer...

Det har varit lite dåligt med foton här på sistone. Oj då, men det kommer. För att ni inte ska glömma hur snygga kidsen är så kommer här nåt litet att trösta sig med under väntan. Fast om August inte har kolik ikväll så kanske mamman hinner blogga lite då?

Wordless Wednesday

I know it's Thursday, but never mind, I don't seem to get the wordless part right either. I wonder if August is our most spitting baby yet, or if I just don't remember how soggy baby parenting is? He drewls and poops all.the.time too, but we love him to bits all the same.

Vad ska bloggen heta?

Vi hade ju enormt huvudbry med vad August skulle heta när han kom. Jag tyckte det tog evigheter innan vi hade bestämt oss. Nu är det avklarat sen länge och det känns skönt!!

Men för alla er som undrat när den här mamman ska fatta att hon inte längre har två barn, och därmed inse att den här bloggens namn behöver ändras: I know, I know!! Jag tänker på det hela tiden, eller iallafall så ofta som alla mina tre barn och allt hushållsarbete låter mig tänka på det... Problemet är att jag inte kan komma på vad den ska heta. Har liksom inte kommit på det där perfekta som klickar. Hittills finns det två förslag:

1) Villekillen, Saga-Fina och Augusten
2) Gobitarna i Gula huset

Förslag 1) är alltså bara en förlängning av det vi redan har och så det nya tillskottet. Idel vackra och väl använda smeknamn på samtliga tre grisar.
Förslag 2) har jag grunnat länge på. Tänkte att nåt med Gula huset skulle passa bra och att man först då skulle ha nåt som rimmar på det, men varken Gangsterna i Gula huset eller Grisarna i Gula huset kändes särskilt klockrent. Så tack till Dorro som kom på Gobitarna. Det syftar naturligtvis på både de tre godingarna som bor här, men även på det goda eller tokiga som händer här i vårt liv.

Jag låter nu mina läsare tycka. Rösta i marginalen och/eller skriv en kommentar. Har du nåt ännu bättre förslag än 1) eller 2) så SKRIV! Kanske kan saken få bli avgjord innan barn nummer tre lär sig gå...

***
So, the issue is what the new name of this blog should be. Take your vote! The alternatives are 1) Villekillen, Saga-Fina och Augusten, meaning "Ville the boy" in a word pun that we nicknamed Ville when he was a wee boy and still use all the time, Saga-Fina means Saga the Pretty but is also short for Saga Ester JoseFINA which is her full name, and August is nicknamed Gusten or Augusten (pronounced "A-Gusten"), sort of meaning the one and only August. Alla three are well used nicknames for our little ones.
2) Gobitarna i Gula huset, meaning The Good parts in the Yellow house. "Gobitarna" could be our beautiful kids but also what good or happy or crazy happens in our life.
3) Any other ideas? Write a comment!