Det har varit en sån där vecka där mamman trott att det varit fredag när det bara var tisdag. Regnet har tokstrilat så gott som hela veckan och sommaren känns som den är slut utan att ha varit nästan. Segt och sorgligt! Inte för att vi hållit oss syssloslösa på något sätt utan det har varit idel kompislek och små aktiviteter som vanligt, men det här med Villes icke-fungerande sömnvanor gör ju att mamman har barngnäll i örona från morgon till kväll. Lägg sedan till ett par kvällar där mamman varit själv och Ville passat på att slå personligt rekord i hysteri. Men ikväll somnade han kl 7 och Saga stoppades i säng 20.40 (för att sedan vakna och äta minst varje timme). Pappan är ute på galej och mamman är så vilse av så här mycket egentid att hon inte får gjort nåt vettigt. Rätt skönt. Tur att hon har så söta barn och en blogg att uppdatera.
Saga lär sig mer och mer kryperi för varje dag som går. Hon börjar försöka ställa sig upp mot grejer men lyckas inte. Det är lite läskigt och svårt när man knappt når upp. Idag sa hon "mamma" för vad mamman tror är första gången. Hon kör med "mamma" när hon gnäller och kryper efter mamman. "Pappa" säger hon med solskensrösten när hon är på glatt humör...
Villes favoritbus är att hoppa i mammans och pappans säng och göra olika sorters akrobatik. Det händer att det blir en och annan (oavsiktlig) kullerbytta, vilket mamman är rätt stolt över.Saga lär sig mer och mer kryperi för varje dag som går. Hon börjar försöka ställa sig upp mot grejer men lyckas inte. Det är lite läskigt och svårt när man knappt når upp. Idag sa hon "mamma" för vad mamman tror är första gången. Hon kör med "mamma" när hon gnäller och kryper efter mamman. "Pappa" säger hon med solskensrösten när hon är på glatt humör...
5 kommentarer:
Åååh sicka sötnosar du har! Och vad stor och duktig Saga är! :D
Titta in i min blogg så får du se en härlig LO med Saga och Moa. :D
Kram Kicki
Ett fungerande (?) mantra: "Det går över, det går över, det går över." Och rätt vad det är så har det gjort det - efter ett antal år i alla fall...
Härda ut syster! Solen kommer åter.
Jag tror att det där med trotsåldern egentligen hör ihop med att de små liven går i sovstrejk. Och om man inte sover så blir ju humöret därefter... skriiiiikaa jäääättehööögt duuuuummma maaaammaaaaa var Bullis specialitet. Som tur är verkar peaken för trotskurvan nu vara passerad och jag kan få kommentarer som: vad du e fin ida mamma, älska dig!
Håll ut det kommer en vändning!! En tröts i trotsland kan vara att det är en naturlig del av utvecklingen, ditt barn håller på med lite sociala experiment, måhända frustrerande för övriga familje medlemmar men ändå, viktiga experiment som leder till att trotset kommer att bytas ut till fjäsket. En mycket trevligare fas, om du frågar mig.
Vilka goa och busiga barn du har!!!!! :-) Bamsekram Doris
Kullerbytta, ja en blivande akrobat är han nog den lille grinollen. Men liksom Helena har ju även vi vårt mantra: Allt är en fas, allt är en fas...
Skicka en kommentar