Glittersnö, bajskorvar och taggbuskar

Vi hade en underbar promenad till dagis imorse. Vanligtvis på våra promenader tillsammans brukar barnen och jag leta efter vackra eller på något sätt anmärkningsvärda saker att uppmärksamma. Det är en god vana som vi började med när Ville inte fick åka vagn längre utan gå bredvid och behövde underhållas eller iallafall avledas från det tråkiga i att promenera. I rabatten ett par meter längre fram fanns säkert en ännu vackrare blomma att beundra. Vanan har format särskilt Ville till en liten kille som faktiskt letar efter skönheten i sin omvärld och njuter av den.

Under vår promenad vid halv tio sken vintersolen sådär fantastiskt så att all denna fascinerande snö gnistrade. Ville utbrast helt överlycklig: "Mamma TITTA vad det glittrar!" Sen räknade vi bajskorvar. Lite för många hundars ägare gör inte som de ska, vilket syns lite för väl i den glittrande snön, till framförallt Sagas äcklade förtjusning. Det måste väl vara fantastiskt för nån som är mitt i värsta kiss- och bajsåldern med alla dessa frusna bajkorvar och gulfläckiga snö? Ingenting göms ju liksom.

Istappar är en annan skönhetsupplevelse att njuta av. Och taggbuskar. Ville berättade att han ville ha nån sorts vapen (jag minns inte vad han kallade det men han är väldigt bra på att bygga olika vapen i lego, så det var väl nåt sånt) så att han kunde mejja ner alla taggbuskar. Taggbuskar är tydligen inte bra.

Att vår äldste son fäste min uppmärksamhet på den vita, men ibland fläckade snön och sen på taggbuskar fick mig att fundera lite under vägen. Jag tänkte på något som min pappa sa i kyrkan i söndags, att snön påminde honom varje dag om att om våra synder är blodröda kan de bli vita som snö. Taggbuskarna vid sidan om vägen var nu en annan sort med långa törnetaggar. De syntes skarpt mot snön och gav mig en stark påminnelse om genom vems blod mina missgärningar och tillkortakommanden kan bli vita.

Just som jag tänkte det frågade Ville: "Mamma VARFÖR skapade Gud taggbuskar?" Det var väl en kvalificerad fråga kan jag tycka. Jag kunde inte annat än berätta för barnen om törnekronan som elaka människor satte på Jesus huvud därför att de inte förstod vilken sorts kung Jesus är. Och sedan sa jag att kanske fanns taggbuskar just för att påminna oss om allt som Jesus har gjort för oss.

När jag strax efter detta kramade mina små kottar hejdå, var jag varm som en gosig filt i hjärtat, trots den glittrande kylan utomhus.