Leka leka leka

Barnen och framförallt Ville är mer än nånsin i lekartagen. Jag har aldrig sett en unge bli så hysterisk på nolltid av att få leken avbruten som vår äldste son. Han har Aldrig lekt klart när det är dags att äta/sova/åka nånstans och ylar rätt ymnigt när han inte får fortsätta. Och det är såååå kul att höra på vad han och Saga hittar på att leka. Ville har helt fantastisk fantasi och dikterar ständigt för Saga vilka de ska vara och vad hon ska säga och göra. Oftast är Saga med på noterna, säger lydigt det som Ville dikterar, väljer egna roller emellanåt och går medgörligt med på att hennes rollkaraktärer är begränsade enligt Villes regler ("Du kan inte vara en häst för vi har inga såna utklädningskläder" - fast det går bra att han själv är en jättesköldpadda med röda ögon och gifttaggar. Jaja...).

Imorse lekte Ville och Saga "Demonen, Mary och den onda Pingvinen" innan vi skulle iväg till kyrkan. En annan populär lek är "Mary och Transformers," "Mary och Turtels" eller nu senast "Mary och Späckhuggaren."

Mary, du har verkligen gjort stort intryck på de här lustiga barnen! Fast nu strax före läggdags var Saga "bara en vanlig mamma". Ville var en demonbebis som satt i Augusts bumbostol.

Dagens kommentarer

Saga i samtal med sin far: "Om man pussar på kinden är man kär som en prins. Pussar man på munnen är man kär som en piraya."

Wow, vi hade ingen aning om detta! Tänk vad barn vet!
***

Inför inmundigandet av våra traditionella söndagsmuffins idag skulle båda barnen absolut ha varsin muffinsform med ogräddad smet. Detta brukar vara något som bara mamman får (barnsligt förtjust i smet som hon är, hehe), men nu hakade alltså barnen på. När de väl förstått att det innebar färre gräddade muffinsar, och var ok med detta, sparade vi tre smet-klickar till mamman och stora barnen. När vi satt och smaskade börjar Ville fundera:
Ville: Det är som att August har tre mammor.
Mamman: Hur menar du nu?
Ville: Ja, som att han har tre mammor.
M: Och vilka är det?
V: Du, jag och Saga.
M: Jahaja, varför då?
V: För att vi äter smet!

Jag hade ingen aning om att smetätning var ett kriterium för moderskap!

Glittersnö, bajskorvar och taggbuskar

Vi hade en underbar promenad till dagis imorse. Vanligtvis på våra promenader tillsammans brukar barnen och jag leta efter vackra eller på något sätt anmärkningsvärda saker att uppmärksamma. Det är en god vana som vi började med när Ville inte fick åka vagn längre utan gå bredvid och behövde underhållas eller iallafall avledas från det tråkiga i att promenera. I rabatten ett par meter längre fram fanns säkert en ännu vackrare blomma att beundra. Vanan har format särskilt Ville till en liten kille som faktiskt letar efter skönheten i sin omvärld och njuter av den.

Under vår promenad vid halv tio sken vintersolen sådär fantastiskt så att all denna fascinerande snö gnistrade. Ville utbrast helt överlycklig: "Mamma TITTA vad det glittrar!" Sen räknade vi bajskorvar. Lite för många hundars ägare gör inte som de ska, vilket syns lite för väl i den glittrande snön, till framförallt Sagas äcklade förtjusning. Det måste väl vara fantastiskt för nån som är mitt i värsta kiss- och bajsåldern med alla dessa frusna bajkorvar och gulfläckiga snö? Ingenting göms ju liksom.

Istappar är en annan skönhetsupplevelse att njuta av. Och taggbuskar. Ville berättade att han ville ha nån sorts vapen (jag minns inte vad han kallade det men han är väldigt bra på att bygga olika vapen i lego, så det var väl nåt sånt) så att han kunde mejja ner alla taggbuskar. Taggbuskar är tydligen inte bra.

Att vår äldste son fäste min uppmärksamhet på den vita, men ibland fläckade snön och sen på taggbuskar fick mig att fundera lite under vägen. Jag tänkte på något som min pappa sa i kyrkan i söndags, att snön påminde honom varje dag om att om våra synder är blodröda kan de bli vita som snö. Taggbuskarna vid sidan om vägen var nu en annan sort med långa törnetaggar. De syntes skarpt mot snön och gav mig en stark påminnelse om genom vems blod mina missgärningar och tillkortakommanden kan bli vita.

Just som jag tänkte det frågade Ville: "Mamma VARFÖR skapade Gud taggbuskar?" Det var väl en kvalificerad fråga kan jag tycka. Jag kunde inte annat än berätta för barnen om törnekronan som elaka människor satte på Jesus huvud därför att de inte förstod vilken sorts kung Jesus är. Och sedan sa jag att kanske fanns taggbuskar just för att påminna oss om allt som Jesus har gjort för oss.

När jag strax efter detta kramade mina små kottar hejdå, var jag varm som en gosig filt i hjärtat, trots den glittrande kylan utomhus.

Måste komma ihåg alla gulliga grejer barnen säger!

Vi pratar mycket hemma om när Ville ska börja i skolan till hösten (jag vet, helt sjukt!). Skolan ligger på ängen max 100 meter från vårt hus. När vi gick förbi häromdagen sa Saga: "Mamma, när jag får långa ben, ska jag också börja skolan där då?"

Sötnosen!

Gomorron!

Myspysigt så det förslår att knö ner sig alla tre barnen i mammas och pappas säng, de nätter som pappan är i Oslo. Sömniga pyjamasbarn, med en distinkt lukt av nattkiss - aaah, jag älskar mitt mammaliv!!