Här kommer ett inlägg som bryter lite med denna bloggs tradition. Det var så trevligt att få filosofera lite, tyckte mamman... Håll till godo!
Min vardag sedd från holken
Utsikten från vår toa har man ju glott på dagligen i över sju år nu. Och trots att jag upplever att jag är trött på det mesta jag ser och längtar oerhört efter nytt boende, så inser jag att jag kommer sakna mycket från det här hemmet den dag vi flyttar härifrån. Ur perspektivet från min toaholk, låt mig guida dig genom mitt livs toppar och dalgångar!
Det allra första som fångar min blick är den ockergula tapeten i vardagsrummet och min lapptäckesbonad med hjärtana på. Det är själva blickfånget från holken, förutsatt att man sitter där med dörrn öppen, vilket ju är fallet nästan 100 % av gångerna (precis som att man nio gånger av tio INTE är ifred när man så att säga gör vad man ska. Sånt är livet för en småbarnsmor…). Iallafall så är jag sjukt trött på gultapeten! Vi valde den för sju år sen och tyckte den var så varm och ombonad, men efter så här lång tid har den senapsfärgade liksom börjat förflytta sig bit för bit inåt rummets mitt så att rummet krymper. Mycket obehagligt. Det lär dröja innan jag nånsin vill se gult på mina väggar igen! Trots detta är holkens blickfång inte bara negativt, för fastän det är säkert är fem år sedan jag sydde hjärtbonaden, så myser jag fortfarande över att se på den, nästan varje gång (och betänk då att jag har en liten blåsa och sitter där ofta). Den är en av de första quiltgrejerna jag sydde och tänk att jag är så nöjd med den!
Trångboddheten är nästa tydliga sak som jag är urtrött på. Dagligen känns mitt liv som en katten-på-råttan-råttan-på-repet-lek, där jag måste flytta det ena för att kunna göra det andra. Sålunda har vi skötbordet ovanpå badkaret, vilket ändå har funkat över förväntan i drygt 26 månader nu. Man kan tvätta en kladdig barnstjärt eller ett fett hår, eller låta en badglad liten kille leka under en påslagen kran (hurra för gratis varmvatten ändå!), utan att lyfta ner skötbordet. För högtidliga tillfällen när man hinner duscha hela kroppen på en gång, eller - kors i taket! - ta ett bad, så lyfter man ner skötbordet med hela mitt vardagsstök av blöjor, tvättlappar, Inotyol och barnens mer eller mindre smutsiga kläder, och ställer det framför WC-stolen. Krisar det så går det sedan att klämma sig förbi om naturen kallar en till holken, även om det är trixigt om man till exempel råkar vara höggravid.
Jag gillar att badrummet är blått och har nyare kakel och golv än vad som är standard här på Pianogatan. Och jag är glad att här är plats för ett badkar – med eller utan skötbord på! Trots allt har man trivts däri mången gång, nu senast i söndags när jag och Saga premiär-solobadade i nästan en timme och till och med ammade och stornjöt. Vårt kära badkar… jag har ju nästan fött barn däri också, drar jag mig till minnes nu! Minns väl hur jag stod naken med skälvande ben och flåsade mig igenom krystvärkarna mot badkarskanten strax innan Vilhelm kom till världen.
Tvättställningen ovanför är jag glad för! Mycket praktisk för våt tvätt och våta handdukar, särskilt som har lite av fobi för våta handdukar. De är äckliga, särskilt om man inte vet vem som har torkat sig på dem! Tänk så bra med en torkställning då – och den är även toppen att hänga leksaker från. Båda barnen har älskat/älskar humlan med speldosan som hänger där.
Utsikten till vänster om holken då, vad kan jag säga om den? Tja, hade jag vetat att jag skulle bo här så länge så hade jag sett till att hänga ett badrumsskåp på den väggen för länge sen. Jag längtar hett efter ett badrumsskåp, så jag slipper dammiga parfymflaskor och så att gäster åtminstone måste öppna en dörr om de vill snoka bland innehållet. Lite mer privacy så, så att säga. Jag hade även sett till att måla om väggen så man slapp se alla konstiga kritstreck och hål som nån tidigare hyresgäst orsakat.
Min tomtiga morgonrock som syns i bild är en annan sak som en vacker dag borde bytas ut. Den har minst tio år på sin luddiga nacke (jag köpte den på Marks&Spencer på en shoppingtrip till London), och jag ser väl inte precis hot ut i den längre. Stackars Samuel, som får se ett sånt fult plagg på mig nästan dagligen. Handdukarna som hänger bredvid tomterocken är en annan grej som jag trängtar att byta ut. Snälla människor gav oss alldeles för mycket handdukar i bröllopspresent. Inga är på något sätt färgmatchade, vilket nästa omgång handdukar som införskaffas till det här hemmet kommer vara. Jag lovar! Moderiktigt turkos eller kanske chokladbrunt… Å, underbara framtidsdrömmar!
Till sist måste min betraktelse ägnas grodorna. Grodorna som från början var en så betydande del av mitt badrum. Som nyligen hemmifrånflyttad var det ju så kul att flippa ur lite i inredningen och jag satte glatt upp grodor överallt på toan: gardinen hade grodor med prickiga kalsonger, kakeldekor med grodor fick jag i julklapp vår första jul, grodiga tandborstmuggar och tvålpumpar och nagelborstar och duschdraperi installerades allteftersom jag hittade dem i olika affärer eller fick dem i present. Badrumsmattan som är still going strong är den dyraste matta jag nånsin köpt. 550 kronor kostade den, men jag försökte döva mitt spenderkänsliga samvete med att hälften av den summan betalades med ett presentkort vi fått i bröllopspresent. Har den gjort sitt nu eller? Jag försöker ju nu, sen några år tillbaka, sanera mitt badrum från dessa envisa grodor. Lite trött på dem, också.
Ja, det var ris och ros. Vardagen flyter på. Mycket finns det allt att minnas, begrunda och vara tacksam för när man betraktar utsikten från holken.
Farfar och farmor, William och Marika hälsade på i helgen och det var jättetrevligt. Visst ser farfar och Saga ut att ha det bra tillsammans?!
"Imlam" (tidigare "Mimram") är en kul lekkompis.
Igår hade vi KALSONGsmygPREMIÄR. Det var lite spännande tyckte både Villen och mamman.
Min vardag sedd från holken
Här kör jag min farliga min: "Kom an, kom an pirater!!" Se upp för mina fäktande knytnävar säger jag bara, muhahahaaaa!
I nästa sekund är jag mitt vanliga änglalika jag. Här övar jag lite primärsånger.
Och sen ibland är jag lite full i bus eller bara lite liksom häpet storögd. Det är mycket nytt i den här världen som jag ofta förundras över.
2) Gå lös på grädden med en sked. Mmmmm!
3) Efter denna uppvärmning är det passande att lyfta upp hela bullen och ta stora smaskiga tuggor. Se till att få grädde på näsan och gapflabba åt de andra som också har grädde på näsan. Jättegott och JÄTTEROLIGT!
4) Till slut är det lika bra att bara köra ner ansiktet och möla in resten av semlan, som nu har blivit för svår att hålla i. Har man tur kommer man åt lite mandelmassa i bulltuggorna. Åå vad gott!
