I januari...

... hade vi så här mycket snö! Då hade det ändå töat bort en del och sen snöat på igen.

Vi hade en elefantträff med 5 mammor, 6 förskolebarn, och 5 bebisar (varav tekniskt sett 3 hade fyllt ett år, men vi kallar dem bebisar ändå). Det var första gången vi träffade kompisen lille E Elefant. Jippi!

Älskar detta foto! August vägrade inse att att gå själv var en bra idé, men ville mer än gärna gå med stöd från oss andra.

August fick sitt livs första hårklippning. I lilla handfatet, ja, varför inte liksom?

Ville körde på med sex-års-krisen allt vad han förmådde. Vi kände oss alla rätt så hängiga över detta.

Saga skrev några storståtliga uppsater - helt själv!!!

Här står det: "Jag älskar Barbie" samt "Jag älskar att leka med dockhus". *mkt stolt mamma*

Mamman beslöt sig för att göra något åt detta och överraskade pappan med en påbörjad renovering vid hemkomsten från Norge den veckan.

Saga leker och på och är sitt vanliga, gosiga jag.

Släpp fångarne loss...

DET ÄR VÅÅÅÅR!

Vi älskar kalops

Sexårskris

Att vara förälder är en ständig resa till okända ställen, ständiga äventyr som man inte visste att man skulle råka ut för. Just nu har vi en sådan äventyrlig resa i vår familj och den heter "Ville är 6 år". Jag har hört talas om "the terrible two's" och treårstrots och alla möjliga andra versioner, och jag har upplevt dem också - de som går upp till 6-åriga barn då alltså. Men jag hade faktiskt inte hört talas om sexårskrisen. Och den går utanpå allt vi tidigare upplevt.

Vilhelm är arg nästan precis jämt. Han säger klassiska tonårskommentarer som "Jag hatar dig mamma" och "ingen i hela världen tycker om mig". Han exploderar över ingenting, kör fantastiska fyrverkerier i hysteri och ilska, han är misstolkad av och utstött från hela världen. Det kan inte vara lätt att vara bara 6 år och vara så synd om. Tålamodet är nere på minus 32 (på en skala från 0-10). Jag vet inte vilket som är värst: morgonhumöret eller klockan fem-humöret. Varje middagsmål är en strid, i milda ord uttryckt. Varje läggning är en kamp. Och däremellan är det glimtar av den helt vanlige Ville, som är charmig och glad och proppfull med lek.

Nu kommer ett erkännande som jag inte är stolt över. Jag säger detta för att jag inbillar mig att det kanske kan trösta någon annan uppriven förälder därute i etern. Kanske kan vi tillsammans finna tröst i att vi inte är ensamma på denna resa. Ok, här kommer erkännandet. Är du beredd? "Det finns stunder - det handlar oftast om ganska flyktiga sekunder, men de finns - då jag ångrar den där provrörsbefruktningen." There, I said it. Genast ska jag självklart förklara mig att det är inte varje dag och att stunden går över och sen är jag en vanlig kärleksfull mor igen. En mor som älskar innerligt, som ber om förlåtelse för sitt egna humör, som kramas hårt och som inom sig ständigt rabblar mantrat: "Det går över, det går över, det går över - det är bara en fas, det är bara en fas, det är bara en fas."

I väntan på att det ska gå över för den här gången kommer här en bildkavalkad på den Ville som är min förstfödde älskling:

Födelsedagsmorgon för en nykläckt 6-åring.

Första skoldagen!

Fem år och glimten i ögat

Världsvan fyraåring, söt som en bäver.

Charmen personifierad vid 3 års ålder

Spexande 2-årigt charmtroll

Ett år och redo för bus!

6 dagar gammal, sin första jul, med nykläckta, dyrkande föräldrar. Det är detta jag vill minnas de hopplösa stunderna: Kärleken som går utanpå allt och den outsägliga lyckan i att hålla ett mycket efterlängtat barn i sina modersarmar.

Vi finns här!

Den här bloggen är ju sorgligt negligerad! VI FINNS HÄR fortfarande!! Vi lever och frodas! Egentligen är det inte alls min avsikt att inte blogga. Det har bara inte blitt. Livet, ni vet. Vi får se vad det går att göra åt detta.

Så länge muntrar jag upp er med några färska Ville-kommentarer. Denna första är inte purfärsk, men den har blivit en klassiker här hemma:

"August är verkligen så söt, men hans andedräkt är inte så rolig."

"Pruttar låter grrr, men fisar bara blåser." (Jag skrattar varje gång jag tänker på denna mening. Inte konstigt att ungen inte kommer ur kiss- och bajsåldern när mamman inte gör det heller).

Och idag förklarade han följande tydligen solida sanning för lillasystern, som ju inte vet alls lika mycket som Ville: "Saga, det finns faktiskt mammor som tycker det är fint med gurkögon. De tycker det!!"

Villes allra värsta, värsta insomningssvårigheter har blossat upp i all sin glans igen. Följande säger han efter att han legat och gastat MAMMAAA ett tag:

"Mamma, det som brukar hända har hänt och det är att jag inte kan somna. Så nu har du fyra saker att välja på och det är: Att jag inte kan somna och vill gosa med dig eller att jag är hungrig."

Mamman: "Jaha, och vilka fler val fanns det?"

Ville: "Ja, att jag inte kan somna, att jag vill gosa med dig. Och att jag är hungrig. Nu kommer jag inte på nån mer men där har du tre iallafall."

Alltså, VARIFRÅN har ungen fått den retoriken? Jag kunde inte annat än bli lite imponerad. Fnissnödig och irriterad och imponerad, allt på en gång. Kanske kommer det bli människa av denne gosse så småningom ändå.

Ville, härskare i sitt eget universum.

Kavringrecept

På allmän begäran kommer här mammans kavringrecept. Foto får anstå.

SKÅNEKAVRING

Ingredienser:
6 dl vetemjöl
9 dl fint rågmjöl
2 tsk salt
2 tsk mald kummin
2 dl mörk sirap
20 g margarin
50 g jäst för söta degar (funkar m vanlig åxå)
5 dl mjölk

Värm mjölken, smält matfettet däri. Häll på vätskan på den smulade jästen. I med resten. Ni vet väl hur man degar va?? Knåda degen LÄNGE, 15 min med maskin eller 20 min för hand. Degen är mycket lösare och kladdigare än vanlig bröddeg.

Låt jäsa under bakduk 60 min

Dela i två delar och lägg i varsin smord form (på 1,5 l). Låt jäsa under bakduk 60 min.

Sätt ugnen på 250 grader.

Stick hål i de jästa limporna med en sticka eller en smal kniv.

Sätt in formerna i ugnen och sänk samtidigt till 175 grader.

Grädda bröden i 60 min. Ta bröden ur formarna och låt kallna på galler.

"Brödet smakar allra bäst efter ett dygns mognad, då arom och kumminsmak framträder och kommer till sin rätt."

**
Nästa gång jag bakar dem ska jag testa att ta lite mindre sirap. Detta är såklart hur gott som helst, men 2 dl är ju bra mycket sirap för bara två limpor. Det kan ju förstås vara så att det är just mycket sirap som är detta brödets signum. Vad tror ni?

Jag ska åxå testa att inte grädda fullt så länge. Jag tycker brödet känns klart redan efter 45-50 minuter. Skorpan blir ju väldigt hård och mörk när man gräddar i 60 min - vilket väl åxå är lite signum för kavring? (Sist jag bakade stängde jag av ugnen efter 50 min å lät bröden stå kvar i eftervärmen timmen ut. Det gick bra men som sagt, ska testa att ta ut dem tidigare).

Brödet är sjukt gott med typ Brie eller Gräddädelost eller annan god ost eller hushållsost eller säkert julskinka eller bara smööööör - ja, ni fattar? Det är roligt att experimentera att baka det i nån annorlunda form, en sån där "krona" man bakar sockerkaka i t.ex. Det blir vackert på serveringsbordet. Jag har en specialform från USA som gör en liten blomformad limpa. Barnen älskar att äta dessa blom-mackor. Det gör mamman åxå...

Skriv gärna en rad om ni bakar det och vad ni tyckte!

Pysselsugen

Mamman är pysselsugen ända in i märgen. Igår ägnade hon och Saga 2 underbara ostörda timmar åt att börja sy en ettårspresent till Gusten, medan sagda födelsedagsbarn sov middag. Nu ser arbetsrummet ut som ett kreativt bombnedslag och tygboken väntar på att bli klar. Kanske imorgon? Mammans önskelista över pysselprojekt som ska bli julklappar och födelsedagspresenter är lång. Väldigt lång. Vi får se vad som mäktas med.

Här är vad mina barn skulle ha fått klä ut sig till om vi bott i Halloweens förlovade land over there:

Ville

Saga
August (aka GusGus!)

Två små krux dock:

1)Ville skulle mycket hellre vilja vara ett lavamonster eller möjligen Darth Vader.

2) När skulle mamman hinna?

Jag trodde att det skulle vara ett tredje krux, nämligen det att Saga inte är särskilt förtjust i Askungen (den enda DisneyPrinsessfilm hon inte sett, tror jag) och ofta säger att hon inte tycker om blått. Det är ju Törnrosa och JOSA som gäller va. Så jag blev väldigt överraskad när jag visade henne den bilden och hon föll i trans och gärna ville ha den blå askungeklännigen. Där ser man!

Så jag talade just om för käre maken att om jag fick åkt till Skroten och sedan hade en hel dag utan några måsten och utan några barn som skulle tas om hand, då skulle jag sy den där klänningen bums! Då svarade han att det skulle väl gå att ordna nån gång! OJ! Mamman pushade vidare: "Så då ska jag ta och åka till Skroten och inhandla det där tyget då?" Svar: "Mhm". WOW!! (Bäst att nedteckna det löftet här så alla bloggläsare kan vittna ;))

En sån lycklig mamma jag är som ska få pyssla så fint till min lilla prinsessa!

***
These are the costumes I would make my kids for Halloween if we celebrated that in Sweden. And if I had time to make them. We'll see! There's soooo much I want to do for all the kids' birtdays and Christmas.

Oh, and there are full tutorials for the Cinderella and the Prince outfits on Make it and Love it. That's were the photoes are from too.