måndag 4 februari 2008

Tack för Liahona!

Mamman och Ville skulle äta lunch idag. Ville grinade och ville inte äta, men så sa mamman att vi kan läsa den nya Liahonan, och då blev det genast intressant. Däri fanns en tecknad bild på en pojke som har klätt ut sig till Jareds broder. Ville fascineras nåt enormt av denna bild och mamman får berätta berättelsen flera gånger. Vi bestämmer att vi ska ta den på hemafton på kvällen.

Väl dags för hemafton, så vill Ville hålla inledningsbön själv. Det är en av hans allra första egna böner. Så här låter den:
”Käre himmelske Fader, tack att vi kan ha hemafton, tack för Liahona-tidningen, tack för … annat… att Jareds broder, han byggde båtar och det var mörkt, tack för stenarna, att Jesus kunde peta på dem. I Jesu Kristi – AMEN!!”
Sen var det dags för lektionen och även här var det premiär: Ville håller den. Han slår upp bilden i Liahonan och berättar hela berättelsen om Jareds broder om igen. Därefter klär alla ut sig, så som vi så ofta gör på våra hemaftnar. På med rutiga diskhanddukar på huvudet. Ville är Jareds broder, Saga är Jared. Hon tycker hon är görsnygg i mammans rutiga långscarf. Pappan drar en vit filt över huvudet och hämtar stenar och ficklampa. Jared med bror får jobba länge med att få ut stenarna ur berget. Sen håller de bön och Jesus kommer med finger + ficklampa och petar. Jareds broder är helt stilla och stum - visserligen görtrött, men ändå. Det känns som att han förstår. Jesus hör Jareds broders bön och hjälper honom.

Mamman blir helt rörd. Ville har så länge varit väldigt ointresserad av att hålla bön, men nånting har lossnat nu. Det verkar som att han förstår att bön har ett syfte, att Gud lyssnar och hjälper oss med det vi ber om.



(Family home evening about the brother of Jared. Ville says one of his first own prayers, thanking for the Liahona magazine (which had a picture of a boy dressed up as the brother of Jared, and which made a great impression on him) and the story of the brother of Jared. Then he says the lesson and then we act it out.)
Posted by Picasa

onsdag 30 januari 2008

Du lilla solsken som tittar ut

In tittar då inget solsken denna trista regnvintermånad, så då är det ju tur att Ville åtminstone ibland är ett litet solsken inomhus. På Trädet, som här på bilden, är han nästan alltid glad och leker så bra att mamman knappt ser röken av honom. Här har han beordarat mamman att bygga in honom i en bur. Så kul är det!

(Lucky for us, there is sometimes sunshine indoors. Outdoors, everything is grey this very boring, rainy winter month. But at Trädet ("The Tree"), Ville is almost always happy and playing. Here he is happy inside the cage that the Mommy built on his orders.)
Posted by Picasa

torsdag 24 januari 2008

"Vi har för lite duplo!"

Det är söndageftermiddag. Mamman och pappan är trötta - för trötta för att orka nåt alls, och barnen är trötta, men det är fortfarande trekvart kvar innan läggning kan bli aktuellt. Mamman och pappan lägger sig på soffan, mamman inombords protesterande mot att behöva göra NÅT mer denna dag, mer än möjglitvis att sura för hon är så trött. Hon struntar faktiskt i sin familj nu. Vibbarna i luften signalerar att pappan känner sammalunda. Så, hur gör man då? Fortfarande trekvart till läggning. Barnen är också märkbart gnälliga.

Då plötsligt släpar någon intelligent person, minns inte vem, fram den älskade duplolådan. Sonen kräver hjälp att bygga en pistol (vilket ju verkligen känns som en fin sabbatsaktivitet). Mamman tröttsurar. Pappan bygger motvilligt.

Men säg den gång då pappan inte har fått mersmak då han får fingra på denna älskade leksak. Plötsligt känner han ett starkt behov av ett par legoglasögon. Pappan bygger. Pistol-sonen fascineras. Dottern rasslar förnöjt. Mamman börjar le. Och långsamt vänds stämningen.

Innan den där trekvarten har gått har glasögonen hunnit bli värsta hjälmen med visir och djungel uppepå. Varenda duplobit är använd. Alla skrattar och myser. Nånstans här fäller pappan kommentaren att "vi har för lite duplo!" Kanske inte, tycker mamman, det är inte varje dag som vi bygger såna här rejäla doningar. Men tack och lov att vi gjorde det ikväll, för surstunden vändes till totalt familjemys. Hurra!
Posted by Picasa

söndag 20 januari 2008

Bus-Bagan

Saga-Bagan börjar komma igång rätt friskt nu på busfronten. Och det kommer mera, det vågar vi lova.

"Lasagneplattor, det är väl ungefär som smörgåsrån, eller?"
"Jag kan åxå sitta på pottan och torka mig själv..."
"Bara ett åk på kanan innan vi går hem, annars tänker jag slänga mig på golvet och SURA!!"
"Å här är mina strumpbyxor, det ser bra ut på släktfotot va?"
"Var det så här man skulle prova Villes nya kalsonger?"

Posted by Picasa

Kul med kompisar

Spindelmannen är hett nu, såklart.
Ville och Stella, alias, katt och drake. (Suveräna utklädningsgrejer från Ikea). Stella brukar inte gilla att klä ut sig, men här slog hon på stort.
Klippa gräset i januari, är det normalt eller?
Vi njuter det sista vi kan av att ha Maja och co: i samma hus. Till helgen drar deras flytt. Vi kommer sakna er! Tur att ni bara bor ett par minuter/hus bort...
"Vi är spindelmannarna" Och då gäller det att se upp för utflygande nät, det kan mamman lova.
Posted by Picasa

Förra årets slut

Det har varit många konserter hemma hos oss efter jul. Barnen fick bl.a. varsitt piano i julklapp, och det spelas MYCKET flitigt på dessa. Det är pling-plong högt och lågt och Jinglebells tills vi nästan drivs till vanisnne. Mammans hopp är att det ska uppmuntra barnens musikalitet och intresse för musik.
Mammans syskon har redan bloggat denna storfamiljsträff i mellandgarna, men ingen hade ett sånt här tjusigt kort. Kolla en sån massa snygga tjejer va!
Gott nytt år! Vi firade i Åsa. Det var en riktig kanonnyårsafton!
Kolla, ett kort på mamman och pappan, där vi båda ser rätt söta ut!
(The kids got pianos for Christmas and we have enjoyed many concerts since then. Hopefully, it will increase their musicality - that is what the Mommy has to say to herself to stand all the Jinglebells tunes.
Happy new year. A little late, but still...)
Posted by Picasa

tisdag 8 januari 2008

Annandagskalas

På annandagen var det dags att kalasa igen. Alla i pappans familj kom hem till oss. Det var premiär för julfirande hos oss - vår tidigare lägenhet har ju alltid varit för trång. Det var avslappnande prat, lek och sen långbord, slottstek och yorkshirepuddings. Vi hade jättetrevligt!
Sen blev det julklappar igen. Ville blev väldigt glad för sitt tåg som kan köra själv på tågbanan. Här ser vi för övrigt tre av fyra bröder i profil. Intressant.
William och Lovis gör armhävningar på en arm på de nya handtagen. Lite kroppsövningar är ju ett traditionellt inslag på våra storfamiljsträffar.
(On Boxing Day the Daddy's family came to us for Christmas celebrations. We have never been able to fit everybody into our old house, so this was the first time we had Christmas at our place. We had a great time!)
Posted by Picasa