Där gjorde vi nåt riktigt bra!

Äntligen ett härligt framsteg på Ville-fronten! Eller tja, vi har haft flera - hypokondrin och detta med att misstänka varenda kotte för att vara ond, samt till viss del läggningshysterin, har lagt sig. Det är jättejättebra!

Vi införde en ny läggningsrutin som vi kallar för "nya rutinen" och den har snabbt blivit så viktig för Ville att han är noga med att få den. Den innebär att under den stunden som jag ligger hos Saga för att hon ska kunna somna, får Ville leka tyst på sitt rum. Sedan när Saga somnat (August ligger också redan), går vi ner och käker några kvällsmackor tillsammans. Sen nattas Villen och ... tada! Han somnar! Visserligen mycket senare, (ca 8.45) än vad jag hade föredragit, men vi slipper det eviga kvällsspringet. Jag kunde inte var mer tacksam.

Men länge har jag önskat att Ville skulle bli lite mer hjälpsam. Det har dessvärre känts som ett ganska fåfängligt hopp. Hans brist på hjälpsamhet är snudd på komisk i sin totalitet. Saga däremot har nog alltid varit glad och tjänstvillig. Hon kommer alltid springande när man ber om hjälp. Så ikväll fick jag plötsligt ett litet ryck och en liten ingivelse. Jag ville plötsligt ha alla julsaker undanstuvade ordentligt i snedgången. Saga kom skuttande och var verkligen otroligt duktig med att köra undan tunga lådor i snedgången, där det är så krångligt för en vuxen att komma åt. Hon sorterade grejerna och ställde dem så fint. Som tack för hjälpen fick hon helt ovetande sticka ner handen i mammas "hemliga påse." Och upp kom den lilla handen med en fin liten pet shop-kanin!

Jag har köpt på mig lite småsaker till barnen på diverse loppmarknader med tanken att barnen skulle fått det i adventskalendern. Men jag blev ju nerröstad då till förmån för lego star wars-kalendern och prinsess-playmobil-kalendern. Jag har gått och filurat lite på vad jag skulle göra med mina små loppisfynd och detta är idén: Hjälpsamma barn får nåt ur "hemliga påsen"!

Sagas förtjusning var lika total som Villes anfall att inte han fick nåt. Jag förklarade att man måste vara hjälpsam och att han kunde få duka av bordet om han ville. Jag har aldrig sett Ville jobba så flitigt! Med min guidning satte han in all mat i kylen, dukade av allting, skrapade varje tallrik och satte ner i diskmaskinen. Det gick som en dans! Inga sura miner alls! Tacken blev en hand ner i "hemliga påsen" och en Gormiti-gubbe som Ville blev väldigt glad för. "Scorpion" hette den tydligen. :)

Jag blev varm och glad ända in i hjärtat av dessa händelser. Saga som så villigt hjälpte mig med krångliga lådor utan att veta att en belöning väntade. Ville som utan knyst gjorde saker som han aldrig tidigare klarat av. Kanske, kanske, att detta kan fortsätta att bli nåt bra! Jippi!!!