The Twilight Mom

I Twilight-serien beskrivs vampyrer som att de är lätta att distrahera. De har så skarpa sinnen att alla intryck lätt kan bli överväldigande, förstår ni. Den ena tankebanan slår ut den andra i ett rasande tempo, allteftersom sinnesintrycken dundrar fram. "Vampires are easily distracted."

Ibland tror jag att jag är en vampyr. Idag till exempel.

I precis två timmar har jag försökt att laga middag till mina hungriga barn. Jag har visserligen äntligen en kålpudding i ugnen på G, men det var med nöd och näppe jag fick in den i ugnen efter EN OCH EN HALV TIMMEs kämpande. Sen tänkte jag ta mig en liten, liten välförtjänt paus här vid datorn medan barnen lekte på övervåningen, innan jag skalade potatis.

Jag hade tänkt skriva ett litet inlägg här om hur jag är lite för lätt distraherad av mina barn. Jag hade tänkt beskriva hur kålpuddingen i sitt initialskede kom av sig av översiggiven gråt från dottern när Bolibompas hemsida inte funkade som vanligt, eller hur jag på väg till bastun, (vårt matförråd, där jag skulle hämta ingredienser), gick förbi tvättmaskinen och insåg att den där tvätten hade legat färdigtvättad däri i många timmar nu och hur jag sedan såg att dörren till toaletten var misstänkt stängd (vem kissar för stängda dörrar här liksom?) och upptäckte August i färd med att köra bägge armarna i toalettskålen medan han "diskade" bromsspåren (ja, vi hade bromsspår, för jag har varit först bortrest och sedan sjuk så den stackars toaletten är inte städad på över en vecka) med två HÅRBORSTAR - det fanns inte annat att göra än att först sanera liten knatte och sedan hårborstarna och till sist toaletten, vars golv, porslin och tvättkorg var bestänkta med toavatten. (Jag måste komma ihåg att köpa ytdesinfektionsmedel!)

Allt detta hade jag tänkt beskriva och sedan fortsättningsvis hur jag sen blev avbruten i toastädningen av en bajsblöja som jag inte upptäckt innan för att jag är så förkyld. Och jag hade tänkt beskriva hur jag in i själva upploppet (d.v.s. ihopläggningen av kål och köttfärs i formen innan puddingen skulle in i ugnen) blev avbruten av clementinskalning, nässnytning, gräl och gråt.

Det hade kunnat bli ett rafflande inlägg, en fin beskrivning av den här mammans vardag, tänkte jag mig. Men den där lilla välförtjänta pausen härvid tangentbordet kom av sig lite, kan man säga. Först var det en Ville-dörr som pangades igen så hårt att en Sagas prydnadssaker ramlade ner från tavellisten så att nämnda Saga föll i rädd gråt och vissa torn på prinsesslottet gick sönder av nämnda prydnadssaker. Sedan var det en hysteriskt vrålande Ville, som inte kunde förstå att Saga inte ville leka med honom på hans villkor. Sedan var det en August som tjöt så högt att jag trodde att han kanske slagit sig riktigt ordentligt - men det visade sig bara vara så att han inte fick ha Villes playmobil-haj och när jag letat rätt på legohajen istället så var gråten glömd för den gången.

Så istället för en liten bloggbeskrivning och tillika paus har den här mamman kutat upp för trappan fler gånger än hon kommit ihåg att räkna, till följd av att kålpuddingen nu står vidbränd och klar på spisen medan potatisen har missats att skalas och kokas.

Det är väl aldrig så att det finns fler lättdistraherade Twilight mammor därute?

Det är tur man har hjälpreda ibland. (Synd bara att "diskhjälpen" den här gången resulterade i en insjö på golvet att torka upp och att laminatgolvet nu är fuktskadat. Men det är bara en av många parenteser.)