Unge herr pRutt!!

Det är en trött och lätt astmatisk skymningsljusets moder som typar här. Helt plötsligt och fullkomligt spritt språngande oväntat har Saga sagt R. Bara sådär.

Det var efter en väldigt försenad kålpuddingsmiddag som jag bad Unge herr Prutt och Fröken Fis att duka av sina tallrikar efter sig. (Smeknamnen har hängt med i många år nu, och får allt som oftast både barnen och mig att dra på mun. Vi har kompletteringsdöpt August till Lillfisen). Saga skuttar fram mot diskbänken med tallriken i nävarna och härmar mig:

- Unge herr Prutt!

- Vad saaaaaaa duuuuuuu? Hörde du Ville vad hon saaaa?!!! gastar mamman, som har mycket svårt att tro sina öron.

Jag tog tallriken ifrån henne innan den åkte i golvet, hon såg först lite undrande rädd ut att hon gjort nåt dumt, men sen blev hon lika förtjust chockad som jag. Ögonen tindrade och rodnadens rosor glödde på de storflicksmala kinderna:

- Unge hejj Prrrrrrrrrrrutt!!! Prrutt, prutt, prrrutt!!

Visserligen ett rätt så frikativt stockholmskt R, men vi har höga förhoppningar om att det med tiden ska rulla mer och mer göteborgskt tremulant. Oftast glömmer hon av sig och säger J som vanligt förstås. Gullhjärtat.

Jag säger till henne att hon inte får, som jag brukar säga till henne:

- Men Saga du FÅR INTE bli en så stor tjej, du FÅR INTE ha lärt dig att säga R!! Nää, det får du bara inte!

Förtjusningen är total. Särskilt 10 minuter senare när vi ringt pappa och mormor och sagt "Unge hejj PRutt" i telefonen och hon upptäcker massor med andra ord som har R också. Favoritmeningen hittills är "KatRins Rumpa sa pRutt."

Man får unna henne den meningen. Stora tjejen! Vid sänggående ligger hon och testar massor med R-ord:

- Rapunzel, Rapunzel, råtta, aramsamsam, rida rida ranka.

Stora tjejen!

Men jag har sagt till Ville på skarpen att han minsann inte får tappa några tänder än på väldigt länge, jag bryr mig inte om hur lösa de är. Den här mamman klarar inte fler stora barn på en gång nu. Saga kontrar med att "imojgon ska jag läja mig att tojka jumpan själv."

The Twilight Mom

I Twilight-serien beskrivs vampyrer som att de är lätta att distrahera. De har så skarpa sinnen att alla intryck lätt kan bli överväldigande, förstår ni. Den ena tankebanan slår ut den andra i ett rasande tempo, allteftersom sinnesintrycken dundrar fram. "Vampires are easily distracted."

Ibland tror jag att jag är en vampyr. Idag till exempel.

I precis två timmar har jag försökt att laga middag till mina hungriga barn. Jag har visserligen äntligen en kålpudding i ugnen på G, men det var med nöd och näppe jag fick in den i ugnen efter EN OCH EN HALV TIMMEs kämpande. Sen tänkte jag ta mig en liten, liten välförtjänt paus här vid datorn medan barnen lekte på övervåningen, innan jag skalade potatis.

Jag hade tänkt skriva ett litet inlägg här om hur jag är lite för lätt distraherad av mina barn. Jag hade tänkt beskriva hur kålpuddingen i sitt initialskede kom av sig av översiggiven gråt från dottern när Bolibompas hemsida inte funkade som vanligt, eller hur jag på väg till bastun, (vårt matförråd, där jag skulle hämta ingredienser), gick förbi tvättmaskinen och insåg att den där tvätten hade legat färdigtvättad däri i många timmar nu och hur jag sedan såg att dörren till toaletten var misstänkt stängd (vem kissar för stängda dörrar här liksom?) och upptäckte August i färd med att köra bägge armarna i toalettskålen medan han "diskade" bromsspåren (ja, vi hade bromsspår, för jag har varit först bortrest och sedan sjuk så den stackars toaletten är inte städad på över en vecka) med två HÅRBORSTAR - det fanns inte annat att göra än att först sanera liten knatte och sedan hårborstarna och till sist toaletten, vars golv, porslin och tvättkorg var bestänkta med toavatten. (Jag måste komma ihåg att köpa ytdesinfektionsmedel!)

Allt detta hade jag tänkt beskriva och sedan fortsättningsvis hur jag sen blev avbruten i toastädningen av en bajsblöja som jag inte upptäckt innan för att jag är så förkyld. Och jag hade tänkt beskriva hur jag in i själva upploppet (d.v.s. ihopläggningen av kål och köttfärs i formen innan puddingen skulle in i ugnen) blev avbruten av clementinskalning, nässnytning, gräl och gråt.

Det hade kunnat bli ett rafflande inlägg, en fin beskrivning av den här mammans vardag, tänkte jag mig. Men den där lilla välförtjänta pausen härvid tangentbordet kom av sig lite, kan man säga. Först var det en Ville-dörr som pangades igen så hårt att en Sagas prydnadssaker ramlade ner från tavellisten så att nämnda Saga föll i rädd gråt och vissa torn på prinsesslottet gick sönder av nämnda prydnadssaker. Sedan var det en hysteriskt vrålande Ville, som inte kunde förstå att Saga inte ville leka med honom på hans villkor. Sedan var det en August som tjöt så högt att jag trodde att han kanske slagit sig riktigt ordentligt - men det visade sig bara vara så att han inte fick ha Villes playmobil-haj och när jag letat rätt på legohajen istället så var gråten glömd för den gången.

Så istället för en liten bloggbeskrivning och tillika paus har den här mamman kutat upp för trappan fler gånger än hon kommit ihåg att räkna, till följd av att kålpuddingen nu står vidbränd och klar på spisen medan potatisen har missats att skalas och kokas.

Det är väl aldrig så att det finns fler lättdistraherade Twilight mammor därute?

Det är tur man har hjälpreda ibland. (Synd bara att "diskhjälpen" den här gången resulterade i en insjö på golvet att torka upp och att laminatgolvet nu är fuktskadat. Men det är bara en av många parenteser.)

Hemma hos oss

Idag när vi skulle äta middag berättade Ville att han är en mård. Då bestämde vi andra att vi också skulle vara de djur som vi ville vara. Saga bestämde sig för att vara en dansande katt. Mamman blev en svart gris med rosa klänning som också kunde dansa balett.

Sagas katt är ljusbrun och vit och har en rosa eller kanske grön rosett mellan öronen. Villes mård är precis som en riktig mård, dvs brun fast ljus under hakan. Kroppen ser ut som en taxkropp och svansen är lite lik en ekorres fast inte lika fluffig. Det är en killmård. Sagas katt är en tjej. Djuren är uppdelade i killrum och tjejrum, som olika burar, men man måste inte vara i sin bur utan bara gå in där på natten när man ska sova. Burarna finns i en magisk grotta. Man får vara vad man vill, det måste inte vara just djur.

August är en vit vanlig killkanin. Han går in för sin roll korta stunder:

- Hoppa kanin! Hoppa kanin! Hoppa kanin, tjoar August, medan han hoppar jämfota som bara den.

Mården springer omkring. Katten bäddar ner kaninen och kör några snurr på parketten innan den bestämmer sig för att gå på pottan. Mården skuttar som bara den, och gillar att stå på huvet i soffan titt som tätt. Mammagrisen är en slö sorts gris, som gillar att ligga i soffan och titta på de andra djuren. Fast hon kan dansa väldigt fin balett så att hennes spetsbekantade kjol står rakt ut, om hon skulle vilja det. Fast hon vill inte.

Nu tror Ville att allting har kommit med. Eller vänta lite, det var nog inte allt. Ville är förvandlad från pojke till mård av ett lodjur som bodde i den där magiska grottan. Lodjuret förvandlade Ville när han sa att han ville det.