lördag 23 april 2011

In March...

...one boring day we had a splendid surpirse: A big box from America in the mail! It was our second cousins Annebel, Shelby and Milo who had decided to send us some of their favourite things. We were so excited and felt so very loved!
There were five sets of everything in the box -one each for Katrin's siblings' families. Wow! We felt like Santa being able to deliver all these nice things to everyone.

Milo sent August his favourite toy: stacking cups.
Ausgust agrees that they are great fun.
Theree were lots of special cookies. We chose the peanutbutter ones. Yum!

August loved the sound of Macaroni and cheese!
There were five gorgeous "Flirty aprons" for the mommies. We each found our favourite one quickly. This picture is from Easter when some of us cooked together.

Thank you so much for everything, dear Mathews family. We love you!
Posted by Picasa

I februari

Lovis 7-års-rockkalas togs på största allvar:


Ville harvade på i sitt pendlande mellan ljus och mörker.
Mamman harvade på i sitt renoverande.

Mellan februarisjukdomarna muntrade vi upp oss med tulpaner och semlebullbak.

August fick gå loss på sitt livs första semla.

Vad gör man en långtråkig februaritorsdag när alla man känner är sjuka? Bygger en fantastisk koja, såklart!

Mamman sålde av lite grejer på Blocket och Saga passade på att prova mjukliften hon hade som liten skrutta i dubbelvagnen.

Posted by Picasa

I januari...

... hade vi så här mycket snö! Då hade det ändå töat bort en del och sen snöat på igen.
Vi hade en elefantträff med 5 mammor, 6 förskolebarn, och 5 bebisar (varav tekniskt sett 3 hade fyllt ett år, men vi kallar dem bebisar ändå). Det var första gången vi träffade kompisen lille E Elefant. Jippi!

Älskar detta foto! August vägrade inse att att gå själv var en bra idé, men ville mer än gärna gå med stöd från oss andra.

August fick sitt livs första hårklippning. I lilla handfatet, ja, varför inte liksom?

Ville körde på med sex-års-krisen allt vad han förmådde. Vi kände oss alla rätt så hängiga över detta.

Saga skrev några storståtliga uppsater - helt själv!!!

Här står det: "Jag älskar Barbie" samt "Jag älskar att leka med dockhus". *mkt stolt mamma*

Mamman beslöt sig för att göra något åt detta och överraskade pappan med en påbörjad renovering vid hemkomsten från Norge den veckan.

Saga leker och på och är sitt vanliga, gosiga jag.

Posted by Picasa

Släpp fångarne loss...

DET ÄR VÅÅÅÅR!
Posted by Picasa

Vi älskar kalops

Posted by Picasa

tisdag 8 februari 2011

Sexårskris

Att vara förälder är en ständig resa till okända ställen, ständiga äventyr som man inte visste att man skulle råka ut för. Just nu har vi en sådan äventyrlig resa i vår familj och den heter "Ville är 6 år". Jag har hört talas om "the terrible two's" och treårstrots och alla möjliga andra versioner, och jag har upplevt dem också - de som går upp till 6-åriga barn då alltså. Men jag hade faktiskt inte hört talas om sexårskrisen. Och den går utanpå allt vi tidigare upplevt.

Vilhelm är arg nästan precis jämt. Han säger klassiska tonårskommentarer som "Jag hatar dig mamma" och "ingen i hela världen tycker om mig". Han exploderar över ingenting, kör fantastiska fyrverkerier i hysteri och ilska, han är misstolkad av och utstött från hela världen. Det kan inte vara lätt att vara bara 6 år och vara så synd om. Tålamodet är nere på minus 32 (på en skala från 0-10). Jag vet inte vilket som är värst: morgonhumöret eller klockan fem-humöret. Varje middagsmål är en strid, i milda ord uttryckt. Varje läggning är en kamp. Och däremellan är det glimtar av den helt vanlige Ville, som är charmig och glad och proppfull med lek.

Nu kommer ett erkännande som jag inte är stolt över. Jag säger detta för att jag inbillar mig att det kanske kan trösta någon annan uppriven förälder därute i etern. Kanske kan vi tillsammans finna tröst i att vi inte är ensamma på denna resa. Ok, här kommer erkännandet. Är du beredd? "Det finns stunder - det handlar oftast om ganska flyktiga sekunder, men de finns - då jag ångrar den där provrörsbefruktningen." There, I said it. Genast ska jag självklart förklara mig att det är inte varje dag och att stunden går över och sen är jag en vanlig kärleksfull mor igen. En mor som älskar innerligt, som ber om förlåtelse för sitt egna humör, som kramas hårt och som inom sig ständigt rabblar mantrat: "Det går över, det går över, det går över - det är bara en fas, det är bara en fas, det är bara en fas."

I väntan på att det ska gå över för den här gången kommer här en bildkavalkad på den Ville som är min förstfödde älskling:

Födelsedagsmorgon för en nykläckt 6-åring.
Första skoldagen!
Fem år och glimten i ögat
Världsvan fyraåring, söt som en bäver.
Charmen personifierad vid 3 års ålder
Spexande 2-årigt charmtroll
Ett år och redo för bus!

6 dagar gammal, sin första jul, med nykläckta, dyrkande föräldrar. Det är detta jag vill minnas de hopplösa stunderna: Kärleken som går utanpå allt och den outsägliga lyckan i att hålla ett mycket efterlängtat barn i sina modersarmar.

måndag 24 januari 2011

Vi finns här!

Den här bloggen är ju sorgligt negligerad! VI FINNS HÄR fortfarande!! Vi lever och frodas! Egentligen är det inte alls min avsikt att inte blogga. Det har bara inte blitt. Livet, ni vet. Vi får se vad det går att göra åt detta.

Så länge muntrar jag upp er med några färska Ville-kommentarer. Denna första är inte purfärsk, men den har blivit en klassiker här hemma:
"August är verkligen så söt, men hans andedräkt är inte så rolig."

"Pruttar låter grrr, men fisar bara blåser." (Jag skrattar varje gång jag tänker på denna mening. Inte konstigt att ungen inte kommer ur kiss- och bajsåldern när mamman inte gör det heller).

Och idag förklarade han följande tydligen solida sanning för lillasystern, som ju inte vet alls lika mycket som Ville: "Saga, det finns faktiskt mammor som tycker det är fint med gurkögon. De tycker det!!"

Villes allra värsta, värsta insomningssvårigheter har blossat upp i all sin glans igen. Följande säger han efter att han legat och gastat MAMMAAA ett tag:
"Mamma, det som brukar hända har hänt och det är att jag inte kan somna. Så nu har du fyra saker att välja på och det är: Att jag inte kan somna och vill gosa med dig eller att jag är hungrig."
Mamman: "Jaha, och vilka fler val fanns det?"
Ville: "Ja, att jag inte kan somna, att jag vill gosa med dig. Och att jag är hungrig. Nu kommer jag inte på nån mer men där har du tre iallafall."

Alltså, VARIFRÅN har ungen fått den retoriken? Jag kunde inte annat än bli lite imponerad. Fnissnödig och irriterad och imponerad, allt på en gång. Kanske kommer det bli människa av denne gosse så småningom ändå.

Ville, härskare i sitt eget universum.