Oji och Ga

Julle och Saga är bästisar och älskar varandra. I lördags när vi passade Julle var det särskilt tydligt. "Oji" sa Saga och pekade på Julle, "Ga" sa Julle då och pekade tillbaks, och så pussades de, flera gånger!

(These two cousins, Julle and Saga (or Oji and Ga as they call each other), really love each other!)

Som hund och katt

Saga har börjat ta efter att Ville så gärna klär ut sig. Hon vet precis hur man gör när man ska vara katt. På med kattmasken eller tillhörande öron, kryp runt och säg "aaaaoo." Det är helt fascinerande att se en sån liten unge köra såna lekar. Ville kör hunden i bakgrunden här.

På en mer metaforisk nivå ska berättas att oftast är syskonen såta vänner och de trivs bra ihop. Men ibland ryker de ihop. Ville puttas, sparkas och inte minst brottas gärna när han kommer åt och Saga är inte sen med att dra i blont hår, klösas och inte minst bitas. Catfight, liksom. Ville vet att man inte får puttas etc. men kan inte låta bli när Saga "gör sönder" hans ordentligt ordnade bilköer och annat förfärligt. Saga verkar slåss dels för att hon kommit på att hon kan, dels för att hon verkar ha samma eldfängda humör som några andra i den här familjen och lätt blir sur och avundsjuk. Ville går att tala till rätta, men hur bär man sig åt med en ett-åring? Görsvårt, tycker mamman.

Smällor!

Ett rejält bak med semlebullar gjorde vi. Alla njöt av att trycka i sig så många smällor/semlor de bara kunde. Eller rättare sagt, de vuxna tryckte i sig, barnen slickade i sig av det som var godast. Mamman undrar å ena sidan varför hon jobbar sig med att baka när bullen ändå blir ratad, å andra sidan anser hon att det är barnens rätt att äta smällor så som de vill! Livet ska NJUTAS ju!!

(Have you Americans tried "semlor"? Since you seem to like our lussebullar, you really ought to try semlor. It's a bun with almond paste and wipped cream, eaten this time of the year in Sweden. Yum! Ville calls them "smällor" which sort of means "bangs" or maybe firecrackers. Anyway, try them! Annebel, du får hjälpa till :). )

Tack för Liahona!

Mamman och Ville skulle äta lunch idag. Ville grinade och ville inte äta, men så sa mamman att vi kan läsa den nya Liahonan, och då blev det genast intressant. Däri fanns en tecknad bild på en pojke som har klätt ut sig till Jareds broder. Ville fascineras nåt enormt av denna bild och mamman får berätta berättelsen flera gånger. Vi bestämmer att vi ska ta den på hemafton på kvällen.

Väl dags för hemafton, så vill Ville hålla inledningsbön själv. Det är en av hans allra första egna böner. Så här låter den:
”Käre himmelske Fader, tack att vi kan ha hemafton, tack för Liahona-tidningen, tack för … annat… att Jareds broder, han byggde båtar och det var mörkt, tack för stenarna, att Jesus kunde peta på dem. I Jesu Kristi – AMEN!!”
Sen var det dags för lektionen och även här var det premiär: Ville håller den. Han slår upp bilden i Liahonan och berättar hela berättelsen om Jareds broder om igen. Därefter klär alla ut sig, så som vi så ofta gör på våra hemaftnar. På med rutiga diskhanddukar på huvudet. Ville är Jareds broder, Saga är Jared. Hon tycker hon är görsnygg i mammans rutiga långscarf. Pappan drar en vit filt över huvudet och hämtar stenar och ficklampa. Jared med bror får jobba länge med att få ut stenarna ur berget. Sen håller de bön och Jesus kommer med finger + ficklampa och petar. Jareds broder är helt stilla och stum - visserligen görtrött, men ändå. Det känns som att han förstår. Jesus hör Jareds broders bön och hjälper honom.

Mamman blir helt rörd. Ville har så länge varit väldigt ointresserad av att hålla bön, men nånting har lossnat nu. Det verkar som att han förstår att bön har ett syfte, att Gud lyssnar och hjälper oss med det vi ber om.

(Family home evening about the brother of Jared. Ville says one of his first own prayers, thanking for the Liahona magazine (which had a picture of a boy dressed up as the brother of Jared, and which made a great impression on him) and the story of the brother of Jared. Then he says the lesson and then we act it out.)