Idag firar vi bröllopsdag. Sådana dagar är dagar att fira och se på tacksamhet över allt gott vi fått till skänks i livet. Och litegrand har jag väl tänkt fina tankar mellan varven idag, men mest har det varit en ovanligt galen dag, det ena värre än det andra. Ungefär så här:
* Samuel har hjälpt våra bästaste barnvakter, farmor och farfar, att flytta från Kungsbacka långt bort till Skåneland. Vi är superglada att de ska få leva sin livsdröm, men hjälp vad tomt det kommer bli!
* Det har varit vår tur att städa kapellet, vilket händer ungefär två gånger per år. Whop whop!
* När vi var på kapellet hände följande: Ville klämde ett par fingrar i ytterdörren och grät strida tårar.
* Saga vrickade till foten.
* August välte ner en stapel med minst 6 stolar över sig i ett obevakat ögonblick. Vi blev livrädda, men änglavakten gjorde så att han otroligt nog hamnade precis under sitsen och ryggen som bildade ett "tak" för honom att få plats under. Det verkar som han klarade sig med blotta förskräckelsen.
* Någon i familjen (inte jag) lyckades få vår allra första P-bot. Tjohoo!
* När vi kom hem från kyrkan fick August plötsligt feber som steg väldigt fort till en bra bit över 39 grader. Vi är lite oroliga över vad detta vill säga. Våra barn har mycket, mycket sällan feber (fast det där sa jag inte högt! Jag är för vidskeplig för att prata om sånt högt).
* Samuel hann inte veckohandla p.g.a. mer flyttbärande fram till affärena stängde. Håhåjaja. Vi har väldigt lite mat hemma. Jag undrar hur detta ska gå, eftersom vi inte handlar på söndagar och på måndag åker Samuel till Norge som vanligt och tänk om August fortfarande är sjuk och vad ska vi äta då. Ja, ni hör. Jag är lite galen över detta. Men kanske att vi får anse att detta är en oxe i brunnen.
En fin stund hade vi tillsammans idag iallafall, kära maken och jag. Man kan väl kanske kalla det för en städdejt? Jag tvingade Samuel (som var mör i ryggen efter flytteriet, stackarn), att lyfta på TV-rumssoffan så vi kunde rengöra under den. Det har nämligen inte blivit gjort sedan vi ställde dit den i januari 2010. Så under en liten mysig stund kunde vi förena våra ansträngningar och krypa runt och gno lite tillsammans. Gosegos på hög nivå!
Hur många år det är vi firar? 13! TRETTON!!! Så man kan ju förstå precis varför dagen gått i denna stil. Och jag är innerligt glad åt att vi kan skratta åt allt detta tillsammans. Och jag är innerligt glad för min man. Jag kan inte tänka mig livet utan honom, min klippa på så många olika sätt.
Jag älskar dig, Samuel!
