Där gjorde vi nåt riktigt bra!

Äntligen ett härligt framsteg på Ville-fronten! Eller tja, vi har haft flera - hypokondrin och detta med att misstänka varenda kotte för att vara ond, samt till viss del läggningshysterin, har lagt sig. Det är jättejättebra!

Vi införde en ny läggningsrutin som vi kallar för "nya rutinen" och den har snabbt blivit så viktig för Ville att han är noga med att få den. Den innebär att under den stunden som jag ligger hos Saga för att hon ska kunna somna, får Ville leka tyst på sitt rum. Sedan när Saga somnat (August ligger också redan), går vi ner och käker några kvällsmackor tillsammans. Sen nattas Villen och ... tada! Han somnar! Visserligen mycket senare, (ca 8.45) än vad jag hade föredragit, men vi slipper det eviga kvällsspringet. Jag kunde inte var mer tacksam.

Men länge har jag önskat att Ville skulle bli lite mer hjälpsam. Det har dessvärre känts som ett ganska fåfängligt hopp. Hans brist på hjälpsamhet är snudd på komisk i sin totalitet. Saga däremot har nog alltid varit glad och tjänstvillig. Hon kommer alltid springande när man ber om hjälp. Så ikväll fick jag plötsligt ett litet ryck och en liten ingivelse. Jag ville plötsligt ha alla julsaker undanstuvade ordentligt i snedgången. Saga kom skuttande och var verkligen otroligt duktig med att köra undan tunga lådor i snedgången, där det är så krångligt för en vuxen att komma åt. Hon sorterade grejerna och ställde dem så fint. Som tack för hjälpen fick hon helt ovetande sticka ner handen i mammas "hemliga påse." Och upp kom den lilla handen med en fin liten pet shop-kanin!

Jag har köpt på mig lite småsaker till barnen på diverse loppmarknader med tanken att barnen skulle fått det i adventskalendern. Men jag blev ju nerröstad då till förmån för lego star wars-kalendern och prinsess-playmobil-kalendern. Jag har gått och filurat lite på vad jag skulle göra med mina små loppisfynd och detta är idén: Hjälpsamma barn får nåt ur "hemliga påsen"!

Sagas förtjusning var lika total som Villes anfall att inte han fick nåt. Jag förklarade att man måste vara hjälpsam och att han kunde få duka av bordet om han ville. Jag har aldrig sett Ville jobba så flitigt! Med min guidning satte han in all mat i kylen, dukade av allting, skrapade varje tallrik och satte ner i diskmaskinen. Det gick som en dans! Inga sura miner alls! Tacken blev en hand ner i "hemliga påsen" och en Gormiti-gubbe som Ville blev väldigt glad för. "Scorpion" hette den tydligen. :)

Jag blev varm och glad ända in i hjärtat av dessa händelser. Saga som så villigt hjälpte mig med krångliga lådor utan att veta att en belöning väntade. Ville som utan knyst gjorde saker som han aldrig tidigare klarat av. Kanske, kanske, att detta kan fortsätta att bli nåt bra! Jippi!!!

En kärleksgärning

Idag har mamman uppbådat den rätta graden av entusiasm för att ta sig igenom ett litet projekt som hon länge velat sätta tänderna i. Inte för att det egentligen var hennes projekt, men för att det under åren blivit så totalt ignorerat att mamman bara inte stod ut.

Idag har den här mamman städat sin käre makes strumplåda. En hel IKEA-Antonius-back så full av strumpor att den länge varit näst intill omöjlig att få igen. Ändå har det ofta nämnts av käre maken att han itne har några strumpor. Sist han var med till Ullared köpte han högvis, som sedan trycktes ner i strumpkaoset till mammans stora trötthet.

Men idag är lådan städad, organiserad och utrensad till fröjd och glädje för envar. Här följer lite strumpstatiskt (för det måste ju vara oerhört intressant läsning?!) över lådans innehåll:

* 23 par strumpor, varav ett par vita tubisar och ett par typ raggisar - resten svarta/gråa vardagsstrumpor, fast 6 par av dessa är så slitna att mamman ändå dissar dem. Mamman misstänker starkt att 3 av de dissade paren har hängt med sen detta äktenskaps början.
* 14 par ankelsockar, varav underst i lådan ett par smutsiga sen i somras.
* 8 st strumpor med hål.
* 12 st udda strumpor, varav hela 7 stycken sparas för att paras ihop med liknande sort när nån av dem går hål på.
* 7 par nya oöppnade par.

Summa: 101 styck strumpor! 27 slängda, resten sparade fint och prydligt!

Tänk så lycklig maken ska bli när han kommer hem och får se detta. Han bara måste väl känna sig innerligt älskad? Det hoppas jag iallafall!