En kärleksgärning

Idag har mamman uppbådat den rätta graden av entusiasm för att ta sig igenom ett litet projekt som hon länge velat sätta tänderna i. Inte för att det egentligen var hennes projekt, men för att det under åren blivit så totalt ignorerat att mamman bara inte stod ut.

Idag har den här mamman städat sin käre makes strumplåda. En hel IKEA-Antonius-back så full av strumpor att den länge varit näst intill omöjlig att få igen. Ändå har det ofta nämnts av käre maken att han itne har några strumpor. Sist han var med till Ullared köpte han högvis, som sedan trycktes ner i strumpkaoset till mammans stora trötthet.

Men idag är lådan städad, organiserad och utrensad till fröjd och glädje för envar. Här följer lite strumpstatiskt (för det måste ju vara oerhört intressant läsning?!) över lådans innehåll:

* 23 par strumpor, varav ett par vita tubisar och ett par typ raggisar - resten svarta/gråa vardagsstrumpor, fast 6 par av dessa är så slitna att mamman ändå dissar dem. Mamman misstänker starkt att 3 av de dissade paren har hängt med sen detta äktenskaps början.
* 14 par ankelsockar, varav underst i lådan ett par smutsiga sen i somras.
* 8 st strumpor med hål.
* 12 st udda strumpor, varav hela 7 stycken sparas för att paras ihop med liknande sort när nån av dem går hål på.
* 7 par nya oöppnade par.

Summa: 101 styck strumpor! 27 slängda, resten sparade fint och prydligt!

Tänk så lycklig maken ska bli när han kommer hem och får se detta. Han bara måste väl känna sig innerligt älskad? Det hoppas jag iallafall!