Ville Blåtira

Det sägs att sexåringar har lite svårt att hålla koll på sina armar och ben, som vuxit sig lite för långa lite för snabbt för att man ska kunna hinna med. Ville har definitivt vuxit väldigt mycket på längden de senaste månaderna (jeans som var lite långa i våras är nu på gränsen till för korta) och som ytterligare bevis på sexårsfasen har han varit väldigt duktiga på slå sig hit och dit. I sommar har han hunnit med inte mindre än två rejäla blåtiror, en på varje öga, med ett par veckors mellanrum.

Den första fick när han kastade med en stor träpinne hemma kusinerna Mårdbys lekplats ett par dar före midsommar. Upp i luften seglade pinnen, trots att mamman varnat och sagt sluta, och landade ungefär en halv millimeter från ögat. Vi är tacksamma för att det gick bra.

Andra blåtiran fick Ville när vi var i Oslo. Där har de stora papperskorgar i järn, vars mynning går ut som en tratt. En sån passade Ville på att promenera in i med full kraft medan han tittade åt ett annat håll. Stackarn, vad ont det gjorde! Så här såg han ut morgonen därpå (på hotellfrukosten):

En vecka senare var det bara blåmärket kvar, och det satt i rätt länge.