Stugmys (I)

Stugan vi hyrt visade sig vara ÖVER förväntan. Rymlig nog på alla sätt och vis. Barnen tyckte det var hur kul och mysigt som helst, såklart, och när vi väl fått i alla den medhavda köttfärssåsen så var alla på topp.

Sen återstod bara den lilla detaljen att få alla att somna. Vi ställde Julles säng i duschen och Saga höll honom sällskap där medan vi gjorde alla vällingflaskor. Ville och Lovis hade det lite för kul för att somna, men otroligt nog blev det tyst framåt 10-snåret ändå. Det var två timmar tidigare än vad mammorna hade vågat hoppas på.

Resa till Pippi!

Tänk er två galna hemmamammor och fyra härliga ungar under 4 år. Mammorna ser en annons att man kan åka till Astrid Lindgrens värld för de har höstmarknad och det är nästintill gratis. De galna mammorna slår till, bokar stuga, fixar 7-sitsig hyrbil, sätter igång att planera mat och detaljer, packar och, inte minst, försöker hålla i barnen som längtar så de kan gå av efter att träffa Pippi. Höst-Pippi.

Hyrbilen visar sig vid avfärd vara på tok för liten för alla sulkys och väskor och bilstolar, men det hindrar inte mammorna. De packar in sig i varsina ordinarie bilar och peppar varandra att det nog ska gå bra att köra så långt i varsin bil.

Här ser vi första stoppet, Europstop i Jönköping. Där var det livat... Mycket korv från macken på bänken, och många som stirrade på de galna mammorna. Men har man inte tid att leta efter McDonalds, så får de bli mack-korv på bänk, så det så!

Efter att ha kört/åkt bil i flera år, var vi tillslut framme. Pippi!!! Där var hon, tillsammans med Kling och Klang. HURRA!

Vet inte vem som var gladast, mammorna eller barnen...

Det var en roligt show precis när vi kom, där alla figurer som fanns kvar i parken nu på hösten var med (Karlsson var ute och filurade i publiken just här).

(Two crazy moms took four kids under the age of 4 to Astrid Lindgren's World to meet Pippi Longstocking and friends. After a 300 km drive we were finally there.)

Celebert besök!

En hel månad har lille Hampus, vår nya kusin hunnit bli. Och trots att vi bra bor tre våningar ifrån varandra är detta första gången han besöker oss. Men vi hoppas det blir många fler besök framöver!

Du är så välkommen till släkten, lille plutt. Nu är vi fjorton kusiner. Bra jobbat Kicki och Niklas!

(Our 14th cousin Hampus visited us this week (Niklas' and Kicki's son). He's one month old now. Welcome to the family!)

Vi har fått en soffa!

Nu är lyckan stor, vår nya soffa har kommit! Två månader på en madrass i vardagsrummet är till ända. Hurra! Nu väntar vi bara på nya mattan som skulle kommit samtidigt men inte gjorde det. Suck, jaja...

Här ser vi Lady och Lufsen, Saga och Ville, provsitta Nya soffan.

(We finally have got our new sofa! Hurrah! No more matress on the floor in the living room)

Hjälp! Beslutsångest!

Som alla vet lider mamman av svår beslutsångest. Hon har nu köpt två jackor och kan inte bestämma sig vilken hon ska lämna tillbaka. Ska hon ha brun eller svart. Var med och tyck!!

Brun jacka: Mamman klär bättre i brunt, den är läckert skimrande i ett regnkappsartat tyg (perfekt i vårt klimat) och med löstagbart foder, MEN den är dyrare och mamman befarar att den är för tunn. Mamman är mycket frusen av sig, så det är en viktig faktor. Bruna jackan har dragsko innuti så den markerar midjan hjälpligt. Lite extra lång därbak. Najs.

Svart jacka: Även här parkas. Praktisk och varm är viktigast, tyvärr. Väldigt lik i modellen men denna har skärp i midjan och det är snyggt och så. Inte lika vattenavvisande tyg, bara lite tåligt vanligt tyg. Mamman ser lätt ut som lik i svart. Svarta jackan är mycket tyngre, så mamman tror att den är varmare. Men vid noggrann jämförelse är de exakt lika tjocka. NU BLEV DET RIKTIGT SVÅRT!! Är svarta jackan varmast eller inte?

Mössan är åxå ny. Rolig knoppblomma på, som pappan tyckte såg ut som en svulst. Suck, karlar!

Tut tut, här kommer jag!

Vi upptäckte en dag att Saga kan köra Villes bil, hur bra som helst! Hon bara slänger över benet och kör i väg med sina små fötter i golvet. Det ser så kul och självständigt ut, särskilt med tanke på att hon ännu inte kan/vill gå. Och hon har alltid den världsvanes min, cool och mycket stolt.

Men ibland trasslar nappen in sig i ratten och då blir det klurigt - och mamman får sig ett gott skratt.
Den nya roliga lära-gå-vagnen blev ännu roligare när SagaBaga kom på att man kunde köra sig själv i den. Man sätter sig gränsle i den och kör den som bilen, eller så sätter man ena knät i och puttar fart med andra foten. Voila! Jättekul!

Potträningsdagar och tandsprickningsnätter

Detta har varit temat hemma hos oss i ett par, tre veckor nu. Alla som är intresserade av potträning kan fortsätta läsa under bilden:

Första veckan var mamman helt utmattad efter fyra dagar där hon sprang och torkade kisspölar hela tiden mellan alla undanrullade mattor. Det såg ut som att Ville aldrig skulle fatta. Lågvattenmärkena var när mamman hittade Villen och Sagan glatt lekandes i en kisspöl, samt när mamman hittade Villen när han körde med sin gosehund i en kisspöl, alternativt försökte torka upp kisset med gosehunden. Mamman hade ALDRIG anat att det skulle ta så tokmycket på de mentala krafterna att torka kiss i fyra dar. Efter dessa dagar resignerade hon något, tränade lite då och då. Sen en dag kom hon på den briljanta idén att sätta Ville byxlös på pottan ovanpå stolen när vi skulle äta. Plötsligt tittar Ville upp och rodnar: "Mamma, TISS!" Det är ingen överdrift att säga att mamman fick stora glädjetårar i ögonen. Det var helt klart en av de lyckligaste stunderna sen ungen föddes. En stund senare sätter sig Ville på pottan självmant och bygger sin första nalle i pottan. HURRA!! SEGERNS SÖTMA!!!

Sen dess har det väl rullat på med lite olyckor här och där och sen vi blev sjuka lite protester och "Men jag vill ha blöja, buhuhu". Men mamman kan knappt fatta hur bra det går. Vilken enorm stolthet och förundran mamman känner!! Vi kör blöja på nätterna och när vi går hemifrån än så länge, men idag körde vi premiärturen ute utan blöja, när vi var och handlade. Och han fixar det så bra så!! Varje gång han kommer på att han ska kissa, ca 150 gånger om dagen, blir han så lycklig och skuttare iväg till toan.

I övrigt så är mamman och Hanna ense om att barn borde födas med en instruktionsbok, en liten tvättlapp i nacken att rulla ut: "Hej mamma och pappa, jag heter *namn* och så här ska ni göra med mig för att få mig att sova/äta/kissa på pottan ... (fyll i vad du vill för bekymmer ända upp i tonåren)" Tänk så bra det vore om man VISSTE hur man skulle ta sig an den specifika ungens problem! Det tar fortfarande på krafterna för både mamman och Vilhelm att potträna, men nu har vi hittat vår modell. Vår främsta inspirationskälla var boken om Pelle Kanin - förutom andra duktiga mammor i närkretsen så klart.

Och på nätterna dessa veckor har vi kört vak. Hur man kan vara så här söt go å glad på morgonen är ofattbart. Mamman tror det är tänderna som spökar, för nummer 6 har kommit ut och nummer 7 är på väg, men efter så här många veckor med snurr hela natten lång börjar hon frukta att det mer är nåt annat. Är barnet otryggt? Är det därför som det bara kan sova PÅ pappan eller mamman eller möjligtvis på någons arm, tätt tryckt intill kroppen, och ändå vaknar sisådär varje kvart och halsar vällingflaska efter vällingflaska? Som andragångsförälder är det ju meningen att man ska ha lite perspektiv, allt är faser som går över blablabla, men mamman börjar tycka att den här fasen varat lite för länge. Hon orkar inte med att inte sova längre. Det är inte kul att jämt vara elak och grinig. Buhuuu!! Ge hit den där instruktionsboken!!

Gullegrisar är de iallafall...

(Potty training days and nights of teething...)